Det hörs en något småknarrig närapågubberöst med lätt eskilstunadialekt genom Fredrik Lindströms noveller. Lite smått distanserad, aningen trött som uppmanar oss att inse att det riktiga livet det är nu. Samtidigt som känslan av att det var nog roligare förr, då när man var ung idealist sipprar fram mellan sidorna. Som de medelålders, numer medelklass, 60-talister vi båda är så kan jag känna igen många, många situationer där människorna springer runt i en jakt efter yta, finish och kvalitetstid. När börjar det riktiga livet är en novellsamling fylld av situationer som får en kultur Det hörs en något småknarrig närapågubberöst med lätt eskilstunadialekt genom Fredrik Lindströms noveller. Lite smått distanserad, aningen trött som uppmanar oss att inse att det riktiga livet det är nu. Samtidigt som känslan av att det var nog roligare förr, då när man var ung idealist sipprar fram mellan sidorna. Som de medelålders, numer medelklass, 60-talister vi båda är så kan jag känna igen många, många situationer där människorna springer runt i en jakt efter yta, finish och kvalitetstid. När börjar det riktiga livet är en novellsamling fylld av situationer som får en kultur
Det allra mest lästa inlägget på den här bloggen handlar om en modig, rättfram och mycket frispråkig egyptisk kvinna som alltid står på rättvisan och frihetens sida. Det är Nawal el Sadaawi som jag skriver om och igår nåddes jag av nyheten att hon tilldelats årets Stig Dagerman-pris. Priset får El Saadawi för att hon ”i varje läge varit en ansvarig medborgare och kämpat för demokrati långt före den arabiska våren” men enligt SvD är hon själv inte riktigt på det klara över just det här priset, kanske är det förvirrande att vara en så hyllad medborgarrättskämpe, läkare och författare?… Läs mer
Läser just nu Fredrik Lindströms novellsamling på min läsplatta och förundras över att novellen som form har smugit sig fram och plötligt är i var mans hand. Säsongens sista babel ägnades åt novellen och efter det programmet läste jag genast 2xJonas Karlsson. Jag inser när jag summerar årets läsning att jag läst fler noveller 2011 än jag gjort på åtminstone 20 år tidigare. Riktigt kul är det att hitta till något som varit nästan bortglömt, under studietiden lästes en och annan men sedan har det varit skralt. Adichies novellsamling Det där som nästan kväver mig, Amos Oz Lantliga… Läs mer
Vad är de letar efter, människorna i Amos Oz novellsamling Lantliga scener? Alla bor de i den vackert belägna pionjärbyn som sakta håller på att förvandlas till en semesterort. Nybyggarnas barnbarn driver konstgallerier, olivolje och ostaffärer och på sabbaten är byn fylld av folk. Resten av veckan verkar tiden stå stilla och det på ytan lugna livet får jag läsa om i åtta noveller som närmast tillsammans bildar en roman. Platsen är Tel Ilan och in och ur novellerna rör sig människorna i byn, de letar efter någon, väntar på någon, smyger på någon, lyssnar till okända ljud i natten och
… Läs mer 
Om någon tillnärmelsevis följer min blogg så vet ni att det går ganska trögt med läsandet. Novellsamlingen Den perfekte vännen av Jonas Karlsson blev den perfekta vännen i nöden. Noveller väl förankrade i samtiden, underfundiga och sådär lite skruvade och jag känner igen typerna som befolkar berättelserna. Ibland tänker jag tanken: det här kunde varit jag, som i titelnovellen där en man stöter på en kille som hälsar glatt, han kan bara inte kan placera personen men frågar inte vem det fakriskt är. De trivs förträffligt i varandras sällskap och inser… Läs mer
Vad händer när de uppgjorda spelreglerna rubbas? När revan i existensen har gjort att man inte längre känner igen sin spegelbild, tror att vännen på restaurangen har ersatts av en stand-in och kulan på ryggen växer ut och förvandlas till ens nya tråkiga/bättre jag? I Jonas Karlssons novellsamling Spelreglerna befinner jag mig i en värld där skådespelaren glömmer sin repliker och får likt Dante påbörja en helvetesvandring och fakturan för det lyckliga livet uppgår till 5 700 000. Och allt människorna i berättelserna kan göra är att flyta med, acceptera sitt öde och
3 utmaningar väntar mig i min kasse med bjudgodis från mässan. Kanske kan Stjärnlösa nätter i uppläsning av författaren själv få mig att kunna lyssna på en ljudbok? Novellen Krig eller Fred blir två utmaninger i ett: novell och tyskspråkigt. Se’n är det chicklit då, en riktigt munter bok skall 50 sätt att träffa den rätte vara. Utanför komfortzonen. Nu.
… Läs mer 
På omslaget till Katherine Mansfields novellsamling In a German Pension utkommen 1911 ser vi en ung kvinna sedesamt stå med korsade händer, inte kan vi i bilden gissa att förvisningen till det tyska pensionatet berodde på graviditet utom äktenskapet. 1909 var Katherine 21 år gammal, umgicks i bohemkretsar i London och när graviditeten blev känd för modern i Nya Zeeland fick hon bråttom att skicka iväg Katherine på kurvistelse. Särskilt prekärt blev det när rykten sa att Katherine dessutom hade haft ett förhållande med en kvinna och att det var anledningen till att skenäktenskapet med
Vilken lycka att hitta en underbar liten novellsamling på sin läsplatta, The Garden Party and Other Stories är nu utläst, så skön läsning. Texterna suger in mig i miljöerna, det är som att se en vackert filmad film! ”At the Bay” förflyttar mig i tid och rum till ett strandhus någonstans i Nya Zeeland i början av seklet. De vuxna finns där i periferin men berättelsen är barnens. Fantastiska miljöbeskrivningar och ett lojt tempo som andas sommar. Titelnovellen The Garden Party handlar om förberedelserna för årets höjdpunkt –
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer