Hur tänkte jag här? Kim Thúys novellsamling ru har funnits i min ägo snart i ett år, oläst. Ofattbart! Den förtjänar i allra högsta grad att läsas och inte ligga som en dammig hyllvärmare. Det här är ytterligare en roman/novellsamling som har sitt ursprung i självupplevda händelser och kanske var det en mättnad på sådana texter som gjorde att jag lät den ligga?

Kim Thúy knäpper mig på näsan och visar att en självbiografisk text kan vara stor litteratur. Det här är en äkta läsupplevelse, korta texter liksom små rännilar tillsammans bildar en forsande bäck och tar mig med på en härlig läsresa. … Läs mer

Det allra mest lästa inlägget på den här bloggen handlar om en modig, rättfram och mycket frispråkig egyptisk kvinna som alltid står på rättvisan och frihetens sida. Det är Nawal el Sadaawi som jag skriver om och igår nåddes jag av nyheten att hon tilldelats årets Stig Dagerman-pris. Priset får El Saadawi för att hon ”i varje läge varit en ansvarig medborgare och kämpat för demokrati långt före den arabiska våren” men enligt SvD är hon själv inte riktigt på det klara över just det här priset, kanske är det förvirrande att vara en så hyllad medborgarrättskämpe, läkare och författare?… Läs mer

Läser just nu Fredrik Lindströms novellsamling på min läsplatta och förundras över att novellen som form har smugit sig fram och plötligt är i var mans hand. Säsongens sista babel ägnades åt novellen och efter det programmet läste jag genast 2xJonas Karlsson. Jag inser när jag summerar årets läsning att jag läst fler noveller 2011 än jag gjort på åtminstone 20 år tidigare. Riktigt kul är det att hitta till något som varit nästan bortglömt, under studietiden lästes en och annan men sedan har det varit skralt. Adichies novellsamling Det där som nästan kväver mig, Amos Oz Lantliga… Läs mer

Om någon tillnärmelsevis följer min blogg så vet ni att det går ganska trögt med läsandet. Novellsamlingen Den perfekte vännen av Jonas Karlsson blev den perfekta vännen i nöden. Noveller väl förankrade i samtiden, underfundiga och sådär lite skruvade och jag känner igen typerna som befolkar berättelserna. Ibland tänker jag tanken: det här kunde varit jag, som i titelnovellen där en man stöter på en kille som hälsar glatt, han kan bara inte kan placera personen men frågar inte vem det fakriskt är. De trivs förträffligt i varandras sällskap och inser… Läs mer

Jag vet, jag kan inte skriva om babel varje vecka. Det blir för tradigt, men eftersom det nu är sista programmet för säsongen så kan jag väl klämma till med ett inlägg. Ikväll är det novellernas tur och fastän jag inte är någon inbiten novelläsare så tänker jag absolut titta. Nyligen läste jag Jonas Karlssons senaste samling, Adichie har jag läst och absolut tokgillat och en dos Fredrik Lindström kan väl aldrig vara fel så här dan före dan före på spåret…

Undrar just vem som kommer att ta över programledarrollen, jag hoppas på Johanna Koljonen. Nu blir det till att bänka sig snart för att se årets… Läs mer