Förresten gör folk så märkliga saker nuförtiden  är Åsa Fosters andra novellsamling. Jag läste hennes kritikerrosade debutsamling Man måste inte alltid tala om det förra våren och mina förväntningar inför läsningen var höga. Kanske lite för höga.

I debutsamlingen var miljön Sydafrika och det gjorde att de novellerna kändes som att de hade något extra, nu är miljöerna Skåne och jag ska inte säga att det är platt fall men jag har väsentligt svårare att engagera mig i de här berättelserna. Med en novell så har författaren så få rader på sig för att sätta både miljö, karaktärer och handling… Läs mer

Ugglan & boken har en utmaning precis i min smak. Hon uppmanar oss att läsa noveller hon skriver:

”Jag har satt ihop en lista med fyrtio beskrivningar av noveller att utgå ifrån. Utmaningen startar nu och håller på fram till och med den 19 juni 2016 (vecka 24). Om man lyckas läsa allt på listan blir det alltså i snitt en novell i veckan, men för att klara utmaningen och vara med i utlottningen av fina novellpriser, räcker det att man prickar av minst 20 av beskrivningarna(varje novell får bara vara med en gång). 

Om du vill vara med anmäler du ditt intresse här i kommentarsfältet… Läs mer

finns på Kulturkollo idag. Kika in!

… Läs mer

Nu blir det enkät på enkät här på bloggen men Lyrans tematrio med länder i titeln kan jag inte motstå. Låt oss resa ut i världen!

In a German Pension – Katherine Mansfield

Tunisian Girl – Lina Ben Mhenni

Amerikauret – Vibeke Olsson… Läs mer

Jag är en ivrig läsare av noveller – särskilt skoj är det att läsa om man sedan får tillfälle att diskutera dem med andra. Genom åren har jag pratat noveller både från Kina och Brasilien på FB – nu också texter från Kanada. Najs!

Kanada berättar: Minne av vatten  är del av Tranans berättarserie och den är alldeles nytkommen. Jag hade tänkt att läsa den i samband med Kulturkollos temavecka om Kanada men tiden fanns bara inte och nu ska jag erkänna att inte heller mitt i sommaren var det här en novellsamling som jag riktigt fastnade för. Jag har mer eller mindre pressat mig igenom… Läs mer

”Se hur de ger sig av i drivor, barnen av detta land, se bara hur de ger sig av i drivor.”

Så inleds en av de starkaste texter jag läst på länge om migration och flykt. Kapitel 10 i Vi behöver nya namn är bara en och en halv sida lång och borde vara obligatorisk läsning för alla! Den unga flickan Darling hämtas av sin moster, hon ska lämna kåkstaden Paradiset i Harare och få en framtid i USA och det är det tionde kapitlet som markerar skiljelinjen mellan den fattiga och på sitt sätt sorglösa barndomen med kompisgänget i slummen och tonårslivet i utanförskap och med ständig hemlängtan i Detrångtmishigan.… Läs mer

The Diving Pool  – tre långnoveller av Yoko Ogawi – är en tunn liten pocketbok som jag har haft i min ägo ända sedan resan till Japan i april förra våren. Hade jag varit lite snabbare med att skriva om den så hade jag kunnat klämma in den i Kulturkollos temavecka ”skräck i sommarnatten”. Det här är nämligen tre riktigt otäcka berättelser som Ogawa bjuder.

Utan att bli allt för schablonartad i min text så finns där en osäkerhetskänsla rakt igenom alla tre novellerna, man vet absolut inte vad som ska hända: oförutsägbarhet och irrationalitet råder och männiksorna… Läs mer