Pansarhjärta är en term som används vid snöskred, när man hamnar under snön trycks ens lungor samman och då finns där syre i blodet som räcker fyra minuter, i en så pressad situation hamnar också Harry Hole. Han måste snabbt besluta sig för om han vill leva vidare. Dessutom inser han att för att fånga en massmördare måste han tänka sig in i hur det kan vara att nära ett så glödande hat. Han letar efter någon ”som inte lät andra känslor komma fram. En med pansarhjärta.”.

Jag läser inte så ofta deckare för jag tycker att de för det mesta är så hårt mallade. Interna stridigheter … Läs mer

I Norge är det stort med påskekrim och för att riktigt hylla nabolandet så har jag köpt en norrman till påskägget. Jag är måhända den enda som inte läst Jo Nesbö men nu är det dags och det ska bli spännande att skaffa sig en egen uppfattning om hans böcker. Hans amerikanska hemsida signalerar iaf tydligt vilka böcker han vill framstå som att han skriver, nu ska jag läsa och se om de är så hårdkokta som omslagen vill få mig att tro.… Läs mer

Enligt O reser västerut! Nu är det dags att att ta sig till nabolandet för att hitta några böcker att tipsa om. Som vanligt står Enligt O för frågorna…

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Norge eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Det var en gång en mus och den musen hette Klas… Jag kan inte komma förbi en av mina älsklingar från barndomen, jag fullkomligt älskade Klas Klättermus av Thorbjörn Egnér. Kamomilla stad var också härlig men det som gjorde kärleken till Klas  var vår LP-skiva med berättelsen som spelades på resegrammofon med löst lock. … Läs mer

Erlend Loe levererar alltid!
När jag vill läsa något lättsamt med ironisk ton som underhåller mig på ett lite efterhängset sätt, då väljer jag Loe. Stilla dagar i Mixing Part är en kort, snabbläst roman som berättar om det medelålders paret som är i stort behov av Babel fish. De far till Tyskland på semester, språkförvirringen är total och förhållandet är på väg någonstans, kanske utför? ”När man börjar ge varandra kokböcker är förhållandet på väg utför” tänker Bror som just fått Nigellas frestelser av sin fru Nina. Bror Telemann drömmer om att skriva dramatik och allt hetare om Nigella,… Läs mer

Just nu kan jag gå och se pjäsen Utrensning på Stockholms Stadsteater och jag vet att jag inte kommer att göra det. Inte för att den går i Stockholm och jag bor i Göteborg utan för att det här är en så stark berättelse att jag inte skulle uthärda den i en teatersalong. Under året som gick läste jag mycket om Sofi Oksanens roman om Estlands historia, Utrensning har fått ett antal fina litterära priser och uppståndelsen kring Oksanen var närmast popstjärnelik på bokmässan. Ändå har jag tvekat.
Just av anledningen att detta är jobbig läsning som tränger sig in i ens medvetande och berör ända in i de innersta… Läs mer

”Livet är en tamp, sa kärringen som inte kunde säga k” upprepar Karl Oves farmor som ett mantra när hon på väg in i seniliteten tvingas försöka klamra sig fast vid livet och samtidigt förstå att hennes son dött. Barnbarnet Karl Ove kommer resande till den lilla staden Sandefjord där han vuxit upp för att ordna med begravning och ställa till rätta det elände som hans far ställt till, åtmistone ytan ska vara någorlunda värdig. Faderns död får Karl Ove att börja fundera över sitt liv och när vi möter honom 9 år senare i Stockholm har han brutit upp från äktenskap, flyttat till ett annat land,… Läs mer

Vintervädret med is och snö gjorde Frostnätter av Arnaldur Indridasons omslag mycket lockande där den stod där på pockethyllan. Det här är den sjunde boken om den tystlåtne och envise polismannen Erlendur Sveinsson som bor och arbetar i Reykjavik. Trots kyla, is, frost och snöoväder som påverkar alla de inblandade i boken på ett omvälvande sätt är detta ett varmt porträtt av en man som präglats av sin lillebrors försvinnande på fjället. Han undersöker i Frostnätter flera fall parallellt; ett självmord, ett trettioår gammalt försvinnande och den gemensamma nämnaren är sjöar. Iskalla insjöar.… Läs mer

Det är inte utan att jag känner mig lite som Mumintrollet när jag vandrar ut i naturen och mitt sommarland har fått vinterkläder. Havet ligger stilla, trädgården vilar och den bleka vintersolens strålar ordnar med en raffinerad ljussättning. Mumins vinterland är till en början både skrämmande och ödsligt, han övervinner sin rädsla och ger sig ut på upptäcktsfärd i allt det vita och kalla. Nu har jag just kommit in från min vinterpromenad och kan konstatera att det är skönt att komma ut men allra skönast att komma in igen. Brasa, värme och en god bok. Året kan inte sluta bättre!

Jag hittade i vår hylla igår en roman som jag helt glömt bort och blev genast sugen på att läsa. Patriarken av Trisse Gejl är en samtidsroman som berättar om en familj i sönderfall och kommenterar samtidigt det danska samhället.

Harald, tidningsmannen med den vassa pennan, går i pension efter ett långt och inte okontroversiellt yrkesliv. Nu ska det bli tid att spela golf, resa och träffa barn och barnbarn. men livet som pensionär blir inte som han tänkt, han drabbas av en liten hjärnblödning så golfen blir det inte mycket med, resa vill han inte göra själv och sina barn har han ett besvärligt förhållande… Läs mer

Ikväll kan vi se Susanne Reuter i Drottningoffret. Om Tv-serien är lika bra som boken så blir det en härlig stund!… Läs mer