”Omfamning torde vara språkets vackraste ord. Att använda bägge armarna till en beröring, slå en ring runt en annan människa, förenas med henne en kort stund, två människor blir ett i livets malströmmar, under en öppen och törhända gudlös himmel.” … ”Vi längtar efter omfamningar helt enkelt därför att vi är människor och hjärtat en ömtålig muskel.”
”I Keflavik finns det tre kardinalväderstreck: vinden, havet och evigheten.”
Jag kan konstatera att det här är en bok som jag känner mig märkligt bekant med redan efter några raders läsning. Jag känner… Läs mer
På omslagsfotot står en Lennart Geijer i skolstartsålder iklädd sjömanskostym och axelremsväska. Bilden är i sepia och berättelsen börjar där, men tyngdpunkten i Och jag är fri färgas i Marcimainskt urblekt polaroid när Geijers tid som minister första halvan av sjuttiotalet beskrivs. Det känns som att det pågår en arkeologisk utgrävning av denna epok av social ingenjörskonst och kulmen för socialdemokratins makt. Antingen famlar vi efter något förlorat eller så har det bara gått så lång tid att vi nu kan ägna oss åt skön mytologisering. Bjereld är statsvetare och gör väl egentligen ingendera,… Läs mer
Grottmannen är deckare nummer två som översätts i serien om far och dotter Wisting. Line arbetar som kriminalreporter på en kvällstidning i Oslo och när hon en dag för höra om hur en granne från hennes hemstad hittats död vill hon undersöka vad som hänt honom. I hennes minne är han en skygg och ensam man och när det uppdagas att han suttit död framför sin påslagna TV i mer än fyra månader så fyll hon av vemod.
Hur kan en man vara död under så lång tid utan att det upptäcks? Hur ensam kan en människa bli? Hon bestämmer sig för att resa hem till sin far, kriminalkommissarien William Wisting, och skriva… Läs mer
… Läs mer
Historiska romaner ska helt enkelt vara riktigt goda samtidskommentarer.
De usynlige är titlen på Roy Jacobsens nya bok som han berättade en hel del om i samtalet på Louisiana literature. Boken handlar om livet på en ö i Nordnorge och han menar att det är en fabel som han skrivit. Ett litterärt koncentrat av alla tappar nordnorska öar. En saga om vacker besjälad natur, helig och mystisk som också nödvändig för att överleva.
18 miljoner sålda böcker senare och Jo Nesbös deckare håller fortfarande. Det är en bedrift att hålla liv i och intresse för sin superhjältepolis efter tio ofta både otäcka och våldsamma utredningar, än är det nämligen sprittande liv i den här serien och den senaste boken är en av de bästa deckarna på länge.
Jag pratade med en kollega om Jussi Adler Olsens deckare
Apropå att Kulturkollo i veckan har ett tema om ”det som är sant” så passade det mig att läsa den omtalade självbiografiska romanen Apropå Opa . I den får jag möta den unga Köpenhamnskvinnan som hoppat av sina studier och istället låter tiden gå i ett urmakeri. Hon blir ständigt påmind över att framtiden borde vara den bästa tiden, borde vara hoppfull. Ändå känner hon ett skriande behov av att undersöka det förflutna. Hon minns sin barndom, hon förundras över sin pappas revolt och hon försöker pussla samman de trasiga bitarna till en stabil grund att stå på inför framtiden.… Läs mer
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Den här bloggen innehåller kakor. När du klickar dig vidare så accepterar du också att kakor hamnar på din dator, surfplatta eller mobiltelefon.
Senaste kommentarer