Igår var det en sådan där dag i Göteborg när man vaknade upp och hela världen var vit. Jag känner min alltid lite som mumintrollet i Trollvinter när snön har lagt sig som ett täcke över allt det vanliga grå och trista. Det är som att stiga in i en annan värld, och i Göteborgs fall så var det en värld där ingen lokaltrafik fungerade och människor gick, gick och gick längs med spårvagnsspåren för att kunna ta sig till skolor och arbeten. Jag själv fick mig några rejäla promenader i modden och hoppas nu på att snön är någorlunda röjd idag.

Mumintrollet vaknar ur sitt ide och vågar sig trots allt det skrämmande… Läs mer

Dödens färg är vit. Till begravning klär man sig i svart, de levande gör så. Också en avliden är svartklädd och iförd de finaste kläder som han eller hon har ägt i livet men ansiktet är alltid vitt. När själen lämnar en människa finns bara vitt kvar. 


Utomhus här i Göteborg är det snöyra, termometern står rejält på minus och härbärgena har öppnat så att hemlösa inte sak frysa ihjäl på våra gator. Iskallt är det i den politiska debatten men ändå, någonstans så finns känslan av solidaritet mellan människor, medmänsklighet och omsorg om sin nästa. Den känslan bär jag med mig in i läsningen av Nödåret… Läs mer

I dag börjar månaden med #vintermedkulturkollo och jag passar på att skriva om en norsk deckare som utspelar sig på Svalbard. I Kolbarnet  av Monica Kristensen finns alla de där deckaringredienserna som gör att jag fastnar.
De karga miljöerna känns spännande och nya (liksom jag gillade Små svarta lögner och Svarthuset) och det faktum att det är en ö gör att det sociala livet blir extra spännande att följa. Naturen och årstiden spelar in och känslan av att människan är mycket liten infinner sig.

Det börjar med att en liten flicka mitt i smällkalla vintern försvinner från sitt daghem. Polisgruppen… Läs mer

Tyrannens barn har det mesta som en riktigt uppslukande roman ska ha!

Där skulle min text om den här fina relationsromanen kunna sluta men jag ska ge er ytterligare några argument för varför …

Jag gillar samtidsromaner som har en tydlig förankring i tiden och som kommenterar något som är aktuellt. I Tyrannens barn får vi möta 4 syskon som alla försöker hantera den knökfyllda ryggsäck som de fått med sig ut i livet och det som gjorde den här berättelsen extra intressant för mig var kopplingen till Danmarks militära insats i Afghanistan. Två av de fyra syskonen tjänstgör där och… Läs mer

Då var det dags för del nummer tolv i serien om Erlendur Sveinsson. I Den som glömmer har vi flyttat oss tillbaka i tiden, till 1979 då Erlendur är en ganska nybliven kriminalpolis. Han är intresserad av gamla ouppklarade fall och särskilt är det en ung skolflicka som försvann spårlöst för mer än 25 år sedan som gäckar honom. På varje ledig stund försöker han hitta ledtrådar i det mycket kalla fallet, tyvärr får han fullt upp på jobbet med ett betydligt färskare dödsfall. I en grund damm utanför Keflavik hittas en ung man död och snart leder spåren till den amerikanska flygbasen, hur ska den isländska… Läs mer

Jag försökte verkligen följa Rosa Liksoms råd som hon gav mig på Stockholm Literature. Hon menade att Sånt är livets små berättelser var tänkta att läsa en om dagen. En varje kväll, inte fler.

Det är ju ett råd stört omöjligt att följa, när man hamnar i Liksoms universum så vill man liksom bara läsa vidare. Det är som att kastas in i en snurrande karusell där människorna med sina livsöden sveper förbi. Kanske är det Rosa Liksoms bakgrund som antropolog som har skärpt hennes sinne så för de små detaljerna. De gör de här korta texterna så särskilda, så egna.

Kupé nr. 6  var romanen som blev Rosa… Läs mer

Veckan tema hos kulturkollo är Läslov och visst skulle det vara helt underbart att ta sig en hel vecka med bara läsning. Helst på en lagom varm plats med tillhörande parasoll och bar, det vore faktiskt snudd på obligatoriskt kan tyckas för alla läslovers. Jag ska jobba en liten sväng men mest av allt försöka riva av ett gäng kursböcker under veckan som kommer. Lite annan läsning blir det säkert också, med betoning på lite. Just nu läser jag Frida Nilssons augustnominerade Ishavspirater och första delen i Pax-serien: Nidstången. De ska jag använda i bokcirklar på jobbet så kanske räknas de inte riktigt.… Läs mer

Jag hoppar på tisdagsutmaningen inne på Kulturkollo idag eftersom havet är mitt element. Vi har en liten stuga nära havet och jag tycker mycket om att vistas där, helst i stillhet på en liten kobbe i Stigfjorden. Då har jag det gott. Badandet däremot blir allt mer sällan, sommarens finaste bad tror jag var vid Smithska udden i slutet av sommaren. Ljummet i vattnet och sensommarkväll som jag kommer att minnas länge, läge.

Böcker med anknytning till havet (eller öar som ligger i havet) kan jag tipsa om många, många. Ska jag välja ut några så får det bli Vi, de drunkade av Carsten Jensen, Sjöjungfruns … Läs mer

En av mina isländska favoriter är Jón Kalman Stefánsson och jag vill passa på att tipsa om hans seminarie på mässan. Han ska där samtala med Audur Ava Ólafssdottir som jag också läst. Tyvärr kommer jag att missa det här man jag tycker alla ni andra ska boka in: