Berätta om tre böcker med en geografisk bestämning i titeln! Utomjordiskt går också bra.


Så lyder Lyrans uppmaning i veckans tematrio och det är kart att jag ska hänga på. Att tipsa och att få tips är ju ett av bokbloggarvärldens riktigt roliga inslag. Min trio:


Himlen i Bay City


Jag förbannar tidens flod


Bastarden från Istanbul

Som vanligt kommer man till mina inlägg om böckerna som jag alla läste hösten 2011. En kanadensisk, en norsk och en turkisk läsupplevelse väntar!… Läs mer

Det har skrivits mycket om Ripley-trilogin sedan den gavs ut på svenska i våras, men jag fattade nog inte vad det var jag skulle läsa förrän vid det utmärkta förordet (i den amerikanska utgåvan). ”En amatörpsykopat” gav en ledtråd – Tom Ripley är  något mer än den psykopatkliché som man får tretton på dussinet nuförtiden. Han är osäker på sig själv men handlingskraftig. Feg men våghalsig. Självisk men… ja, självisk. Han är en sammansatt personlighet helt enkelt och utan att någon gång tycka om honom under resans gång vill man inte heller för en sekund att han skall… Läs mer

Året var 1978 och Isaac Bashevis Singer fick nobelpriset i litteratur. Jag själv var 12 år och minns att jag tänkte att nobelpristagare måste vara bra så jag lånade och läste Familjen Moskat, kanske var det av en äldre släkting som var medlem i en bokklubb? Hur som, jag läste i mellanstadieåldern flera av hans böcker och så var då min vurm för judiska släktkrönikor född. Man kan undra vad jag förstod av dem men de har säkerligen lett till ett synnerligen gott ordförråd och dessutom ett livslångt intresse för judarnas livsvillkor i Europa genom tiderna.

Det kan tyckas att det är lite malplacerat… Läs mer

Gästbloggarn vill gärna se sig som en bokbloggarnas Andres Lokko: en klädsamt arrogant smakdomare (ni kanske lägger märke till att jag skriver om mig själv i tredje person här – aldrig ett bra tecken). Idag fick sig självförtroendet en törn då bägge våra morgontidningar delade ut varsin rejäl snyting rakt på kulturnäsan. Det finns inget annat att göra än att redogöra för diskrepansen mellan mina åsikter och kulturparnassens.

Spread the Sunshine Over the Earth, Pilane 2012

Ämne: Zhang Huans kinesiska tempel i Pilanes skulpturpark.
Gästbloggarns åsikt (vid middagsbordet efter en … Läs mer

Det finns vissa saker som inte låter sig göras, men som Egan ändå gör i sin kollageliknande roman, om det ens är en roman och inte en novellsamling löst sammanhållen genom att den kretsar runt samma två personer. Jag skall be att få återkomma till dessa no-no’s senare. Formen som sådan gillar jag med vissa reservationer. Att kontinuerligt byta infallsvinkel, berättarjag och stil är uppfriskande, men känns samtidigt lite, lite sökt. Sökta känns också vissa historier i historien och halvvägs genom boken är jag på väg att ge upp när en NY’sk PR-kvinna jobbar för en latinamerikansk … Läs mer

Salinger var en av The New Yorkers stjärnor och publicerades sedan han blev känd uteslutande i denna tidning och jag antar att det var därför jag plockade åt mig den här novellsamlingen. Det och att den fanns i en Amsterdamsk bokhandel att dö för där man bara måste köpa något. 20 Under 40-projektet fick under planeringsstadiet tydligen kritik för greppet med åldersdiskriminering, men i de flesta andra populärkulturella genrer är man passé långt för 40 så jag tycker nog att den kritiken är orättvis – snarare är det väl hoppfullt att man som medelålders fortfarande kan anses som ung och lovande.… Läs mer