Förra årets nobelpristagare var den älskade novellisten Alice Munro och jag hoppas att Peter Englund kommer att öppna dörren klockan 13 och tillkännage ännu en kvinnlig pristagare. Jag har noll koll på lyrik och dramatik så mina förhoppningar ligger hos en romanförfattare. Det borde vara den arabiska delen av världens tur och då hoppas jag att det blir en fransktalande algeriska – Assia Djebar, eller en feministikon – Nawal el Saadawi som får priset. Blir det Afrika söder om Sahara som tar hem priset så verkar Ngugi wa Thiong’o ligga bra till om man ska se på oddsen. Hans tidiga… Läs mer

Den gemensamma nämnaren för de tre på scenen är att de är journalister. För Vanessa var det så att hon älskade att skriva och ville vara journalist men var samtidigt blyg och vågade inte riktigt närma sig människor. Tom tänkte att han skulle bli filmskapare och han hittade till skrivandet när han började skriva filmmanus. Det ledde till noveller ich andra texter. Han insåg att han hade haft ett för ointressant liv för att kunna skriva en roman, han blev nyhetsreporter. I trettioårsåldern gjorde han ett val och försökte  skriva sin roman. Han blev reporter för att förbereda sig för att bli författare,… Läs mer

Modernistas höstkatalog överväldigade Redaktör Anna, som i panik men samtidigt i god chefsanda delegerade rubbet till Gästbloggare M (som lämpligt nog behövde en rejäl litterär spark i baken).

William S. Burroughs och jag mindes först inte vad den hette – cut-upteknikens kultbok från min ungdom, hajpad av musikpressens hippie- och beatnikreliker. Naked Lunch var det som mitt tonåriga jag förundrat hackade mig igenom, med dess dröm- och hallucinations-sekvenser. Och i fel ordning då, antar jag; vet inte om jag riktigt förstod och tog till mig cut-upgrejen. Queer är ett tidigare… Läs mer

Louisianas absolut trivsammaste stund var den tillsammans med Margaret Atwood och Sjón. Inte blev det sämre av att världen var så liten att jag hamnade precis bredvid Helena från Ugglan & Boken. Kul att ses också i verkliga livet och inte bara på nätet. Den här programpunkten var den som jag hade allra minst förväntningar på och kanske därför blev den extra mysig. Det kändes som att man var inbjuden hem till författarna på en avslappnad lunch. De gnabbades om diverse frågor och avslutade kalaset med var sina sånger. Isländsk visa är inte varje dag man får presenterad. Han sjöng om korpen och … Läs mer