Det förvånar mig stort att Komma fram av Rainbow Rowell inte har snöflingor och någons slags juldekorationer på omslaget. Det här är nämligen en feelgoodbok som utspelar sig veckan innan jul och man får helt klart ett antal ”romantiskjulmedförhinderfeeling-vibbar” när man läser. Tänk lite Love Actually så är man bokens känsla på spåret.

Georgie och Neal är gifta, de har två små flickor och de bor i Hollywood. Georgie har ända sedan studietiden arbetat som manusförfattare till olika TV-serier och efter nästan 20 års slit med manus till halvhyfsade sit-coms så får hon och hennes… Läs mer

Läste just en Under Strecket om att Don DeLillo är en av de handfull amerikanska författare som jänkarna tycker bör få Nobelpriset, men att välja ut en skulle diskvalificera de övriga i generationen (bland annat Roth och Oates). Jag inser alltmer att jag missat DeLillo. När jag läser den sprillans nya Amerikana och ser fantastiskt underhållande pastischer på Bret Easton Ellis och amerikansk sjuttiotalsmansbekännelselitteratur i de inledande kapitlen visar det sig att Amerikana är DeLillos debutroman från 1971. Detta är snarare samtidssatir än stilövningar alltså. En icke daterad… Läs mer

… Läs mer

Min text om romanen.

… Läs mer

Jag vill påminna en extra gång om att bokcirkel pågår på Kulturkollo läser. Varmt välkomna dit och häng med i våra diskussioner!… Läs mer

Åh vad jag ångrar att jag inte skrev om hausfrau för en månad sedan när jag precis hade läst den. Det är nämmeligen precis en sådan bok som man blir totalt uppfylld av. Känslan av den klaustrofobiska miljön i det schweiziska förortslivet kröp under skinnet och jag var mest förb***ad hela tiden på Anna. Och på Bruno, bankmannen som hon gift sig med. Hon heter Anna, som jag, huvudpersonen i den här romanen. Hon är amerikanska och när hon blev blixtförälskad i Bruno så fann hon sig plötsligt gift i ett främmande land och bosatt några hus från sin svärmor, bredvid kyrkan där svärfar varit präst.… Läs mer

… Läs mer