En dag låg Emily Fridlunds Vargarnas historia i mitt brevfack och ibland så läser jag de där överraskningsböckerna, ibland inte. Jag hade fått för mig att det här var en amerikansk YA-roman och var egentligen inte speciellt sugen men. Så läste jag och det var ju tur. Jag mötte en tät och suggestiv roman i en annorlunda miljö och en verkligt egensinnig ung flicka som berättare.

Linda bor med sin föräldrar i skogen utanför ett litet samhälle i Minnesota. På somrarna kommer fisketuristerna men för övrigt händer det väldigt lite, den lilla trånga stugan är omodern och föräldrarna är resterna av ett

Vad kan jag skriva om Hanya Yanagiharas roman Ett litet liv som ännu inte är sagt?

Det är en totalt uppslukande och mycket omtumlande läsning som håller mig i ett fast grepp i mer än 700 sidor. Jag har fått pausa ibland, inte för att läsningen varit tråkig eller allt för krävande utan för att det helt enkelt blir allt för känslosamt. Som jag gråtit till den här romanen har jag sällan gråtit till en bok förut och när man läst klart är det både skönt och vemodigt att man lägga undan och börja på något annat. Glömma lär jag aldrig göra men kanske kan läsningen återgå till någon slags normalläge efter den

Jag hade tänkt att skriva något ordentligt om den fantastiska romanen Ett litet liv så här på USAs nationaldag men så kom det där emellan som heter just livet. Oplanerat tandläkarbesök tog upp halva min dag igår och därför så är den inte utläst, än. Snart kommer alltså en ordentlig text om romanen som är så känslomässigt omtumlande att man bara kan läsa en bit i taget.

Istället får det bli en liten snabb lista med några av de romaner från USA som jag läst det senaste året. Ovanligt många har det blivit, troligen hör det ihop med resan till San Fran i januari som var mitt första besök i landet i väster.

Här

Bokbubblarna har haft sommaravslutning på lokal och det ar en förträffligt fin försommarkväll med god mat och dryck och väldigt mycket ljud runt omkring. Så pratandes gick sådär, vi hade helt enkelt svårt att höra varandra runt det långa bordet. Vi kunde sätta betyget 3.6 och konstatera att de flesta tyckte om boken, någon (ingen nämnd vid namn här …) tyckte inte om den alls. Så är det i en bokklubb, man tycker olika. Vi som gillade den tyckte om att den på sina få sidor ändå kunde förmedla så mycket handling, pusslet med de korta kapitlen gjorde att man fick försöka lägga ihop Lucy Bartons berättelse

Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout är en tunn liten roman med ett mycket rikt innehåll och jag är väldigt glad över att vi bestämde oss för att läsa den till nästa bokbubblarmöte. Det är New York, 80-tal och den handlar om hur den unga kvinnan Lucy Barton som blir oväntat sjuk och till sjukhuset kommer hennes mor på besök. Lucy, var den av syskonen som lämnade den lilla gården på landsbygden i Midwest och modern har aldrig förr eller senare besökt sin dotter. Inte heller har Lucy återvänt.

Barndomen och uppväxten var mycket udda, de levde på en enslig gård utan nästan någon kontakt med

Jacob och Julia har i all hast kallats till den hebreiska skolan. Deras äldste son Sam har ertappats med att skriva en lista med kränkande ord och nu vill rabbin inte låta honom fortsätta sina studier om han inte ber om ursäkt.

Så börjar Jonathan Safran Foers nya roman Här är jag, den är en tegelsten som gör allt det där som en bra roman skall göra. Den underhåller, ifrågasätter och speglar samtidens allra svåraste frågor. Här är jag, det säger Abraham i moseboken när Gud kallar, Här är jag, det säger Moses när han tar emot stentavlorna och det finns en religiös fond genom hela romanen. Foer ställer