Idag satte vår bloggstafett igång inne på Kulturkollo och vi är många som kommer att skriva under veckan. Jag tjuvstartar lite med en artist som jag lyssnat väldigt mycket på genom åren. Texten är som skriven för just den här bloggen.
Jag åker förbi Stampens kyrkogård två gånger per dag och alltid så ser jag porten som uppmanar oss att tänka på döden.
Nu finns där en ny skylt på grinden bredvid. Tänk på livet!
|
What did you see, my darling young one?
I saw a newborn baby with wild wolves around it
I saw a highway of diamonds with nobody on it
I saw a black branch with blood that kept drippin’
I saw a room full of men with their hammers a bleedin’
A white ladder all covered with water
I saw ten thousand talkers whose tongues were all broken
I saw guns and sharp swords in the hands of young children
Igår hade jag och dottern Eurovisionkväll och när vår egna privata poängräkning var klar hade Australien vunnit, tätt följda av Ukriana. I verkligheten blev det en rafflande upplösning där det stod mellan Ryssland och Ukraina och folkets röster avgjorde, 1944 av Jamala är en maffig ballad om Jamalas gammelfarmors öde när hon fördrevs från Krim av Stalins styre. Med en refräng sjungen på krimtatarernas eget språk blir hela grejen en stark markering mot den stora grannen i norr. Jag tycker det var en värdig vinnare men något litet besvärlig ety jag hade föresatt mig att tipsa om litteratur från… Läs mer
Veckan inne på Kulturkollo ägnas åt schlager och jag kan inte för mitt liv hoppa över att berätta om min första egna LP. Året var 1974 och jag hade varit mycket duktig hos tandläkaren och jag skulle få välja något som belöning. Utbudet i Alingsås var enormt men jag var mycket bestämd, jag ville ha en skiva. Med tanke på att det bara fanns en liten grå resegrammofon i plast (med huven som togs av och blev högtalare, minns ni?) i vårt hem så var en musik-LP något alldeles extra. Jag minns det precis, hur jag hade vita platåträskor med präglat blommönster och hur jag gick och tryckte Abbas Waterloo mot kroppen.… Läs mer
Oj, oj, oj vilken fin roman i väntan på bojangles är!
Oliver Bourdeauts debutroman är på många sätt mycket fransk; det är absurditeter, lek med både språk och verkligheten, svartaste sorg i en i slutänden mycket charmant liten bok.
Den lille gossen växer upp i en stor våning i Paris, som husdjur har han en trana och väldigt lite i hemmet är så där tråkigt vanligt. Föräldrarna lever livet med mat från delikatessen, sena kvällar med goda cocktails och slowfox till resegrammofonens musik. Fadern har sålt sina bilverkstäder för att tillbringa hela sina dagar med modern. Ingenting i familjelivet är… Läs mer
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Den här bloggen innehåller kakor. När du klickar dig vidare så accepterar du också att kakor hamnar på din dator, surfplatta eller mobiltelefon.
Senaste kommentarer