Jaha, jag vittjar min brevlåda och finner en grafisk roman från Libanon,
en novellsamling från Nigeria och en glittrig chick-lit.
Sug på den kombon, hörrni 🙂
– en novellvåg i bokbloggarhavet –
… Läs mer 
|
| Inlägget hör till Lyrans Noblessers utmaning – Jorden Runt 4 |
Lina Ben Mhennis lilla debattbok tunisian girl är ett unikt tidsdokument över hur en osedvanligt modig ung kvinna från Tunisien kan vara med och förändra världspolitiken. Genom att envist och uthålligt som hon arbeta ideellt och utan politisk hemvist för hon ut film, fotografier, och texter. Hon bloggar, Youtubar och skriver på de sociala medierna Facebook och Twitter så på så vis kan människor i diktaturen få ta del av verkliga nyheter och
Teskedsorden grundades av Tidningen Vi år 2006, inspirerad av den israeliske författaren Amos Oz insiktsfulla bok Hur man botar en fanatiker. Stiftelsen arbetar för ökad tolerans och respekt människor emellan och har som sitt motto För tolerans Mot fanatism. Teskeden är en symbol för handling. Amos Oz menar att den människa som vill släcka en eld hämtar en hink vatten och öser över elden. Om hon inte har någon hink tar hon ett glas och om hon inte hittar ett glas tar hon en tesked. Och om vi alla bidrar, även med en liten insats, kan vi faktiskt släcka elden – den farliga
… Läs mer 
Så som vi sätter oss ned vänner emellan bjuder Amos Oz mig att sitta ned och lyssna på 8 noveller om livet på kibbutzen, platsen där människorna vill skapa en plats där de kan leva full jämlikhet, utan ägodelar och där alla bidrar till det goda livet med hårt fysiskt arbete, kunskap och gemenskap. Den marxistiska, måhända utopiska, grundsynen är att människorna ska skapa paradiset tillsammans. Utan religion eller kapital fungerar det bra i teorin men hur blir det när visionerna omsätts till verklighet. Med riktiga människor i rollerna?
Han låter mig möta de äldre medlemmarna som starka
… Läs mer 
eller faktiskt nu på torsdag klockan 13. Då är det dags för årets nobelpris i litteratur att tillkännages och i bloggosfären spekuleras det hej vilt. Det är klart att jag måste bidra en liten smula till surret och heja på mina favoriter!
I år hoppas jag, som många andra, på att Alice Munro ska få den fina medaljen ur kungens hand. Hon är en kandensisk novellist som lyckas skapa en person med bara några ord och skriva om ett helt liv på bara några sidors text. Här på bloggen finns ett gäng inlägg om hennes texter bland annat en om den i våras utkomna Brinnande livet. Jag hejar också lite extra på Nawal
… Läs mer 
Berätta om tre minnesvärda tunnisar (kortromaner, långnoveller c:a 50-150 sidor)! Lyran uppmanar oss att tipsa. Här kommer mina tre tunnisar, tre fina kortromaner från tre olika världsdelar:
Hur man botar en fanatiker – Amos Oz
Montedidio – Erri de Luca
Filmberätterskan – Hernán Rivera Letelier
(som vanligt så kommer man till mina texter om böckerna om man klickar på länken)… Läs mer
|
| 39/47 är mitt facit.Här är den lilla sorgliga högen som blev bortvald… De två understa tegelstenarna skulle jag verkligen velat läst i sommar. Blev inte av, och nu börjar höststressen… |
Högen med oläst har minskat betydligt och sommarens lästid är ett minne blott. Höstens recensionsböcker svämmar över min postlåda med början nästa vecka kommer ett gäng aktuella texter (Wolf Hall har jag tjuvstartat med), hög tid alltså för en liten sommarläsningssummering.
Jag har läst 39 böcker under min sommarsemester och många av dem har varit mycket bra. Ska man se några teman så är där ett … Läs mer
Solens Port är en sådan där roman som jag skulle vilja ta mig tid att läsa men… om jag inte läst mer än hälften (dryga 300 sidor) på en hel månad så tänker jag att den får vila. Men. Det är en sådan där viktig roman som jag egentligen tycker så mycket om, omslaget är ett av årets snyggaste och innehållet är viktigt, så viktigt. Elias Khory har skrivit en bok som försöker ge en bild av palestiniernas liv innan och efter staten Israels bildande 1947. Den har i texter kallats den stora palestinska romanen och det är det där med omfånget som fäller mig.
På ett nedgånget fältsjukhus i ett flyktingläger… Läs mer
Det är med rodnande kinder jag läser Alaa Al-Aswanys romaner Yacoubians hus och Chicago. Inte bara för att de är ganska explicita i sina beskrivningar och på gränsen till sexfixerade utan också för att de petar i fördomar som jag inte trodde att jag hade. I båda romanerna får vi möta en grupp egyptier och följa dem i deras vardagsliv. I Yacoubians hus kretsar historierna kring invånarna i ett höghus i Kairo och i Chicago är navet en medicinsk institution i Chicago. Med en satirisk ton, mustigt språk och skrönor låter författaren sin agenda lysa igenom och
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer