Stamtavlor är en drabbande bok, den kategoriseras lite torrt som självbiografisk reportagebok men jag tycker att det här är något mer. Det är en personlig skildring över en mycket gammal kultur som har haft svårt att hitta en balans mellan traditioner och förnyelse och hur vilset det kan vara att befinna sig mittemellan. Dilsa Demirbag-Sten skriver i förordet till sin bok att det var först när hon själv blev mamma som det kändes riktigt viktigt att försöka förstå sin egen bakgrund och hur viktigt modersmålet är för en människas identitet.
Hon romantiserar förvisso sitt ”hemlands kullar”… Läs mer
Senaste kommentarer