Jag läste härom dagen på Instagram ett inlägg som kallade Koka björn av Mikael Niemi för deckare. Och ja visst. Hela den här berättelsen kretsars kring ett antal oförklarliga dödsfall som sker i och runt byn Kengis i mitten av 1800-talet men deckare. Nja, historisk roman skulle jag väl säga om jag måste facka in den. Prosten Lars Levi Laestadius är en hängiven botanist och har sinne inte bara för att predika den rena tron utan också för de små detaljerna. Han tar sig an dödsfallen genom att använda nya metoder som att dofta aska över pappilarlinjerna på kvarglömda glas och framkalla

Juldagar – 12 historier och 12 rätter är en helt fantastisk läsning! Jeanette Winterson är en författare som kan ta sig an det mest uttjatade av teman, typ jul, och göra texterna till helt magiska. Det kräver en förmåga utöver det vanliga och jag bjuds på 12 väldigt olika berättelser.  Det är spöklikt på gränsen till skräck, det är tragiska barndomsminnen och humoristiska anekdoter, det är känslan av sorgsenheten som stora högtider kan föra med sig och jublande glädje. Och personliga recept som presenteras i en inramning där man får en glimt av Wintersons vänner och sällskapsliv.

Man

Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein är del tre i serien om kirurgen Andreas och hans liv och arbete på lasarettet i Halmstad. Äntligen kanske det kan ordna upp sig för Andreas, han har blivit sambo och livet börjar återvända till vardag. I villan i Tylösand är han den familjefar som han verkligen vill vara men samtidigt så prioriterar han arbetet. Det ansvarsfulla arbetet på avdelningen är ju där han bokstavligen kan göra skillnad mellan liv och död. Arbetet är stressigt och när flera ur personalen plötsligt dör samtidigt som pressen ligger på om en förmodad felbehandling så blir livet

I en skog av Sumak inläst av författaren själv har varit mitt sällskap i lurarna under veckan som gick. Planen var att lyssna klart på Klas Östergrens senaste roman innan augustprisutdelningen i måndags, om utfall han skulle vunnit …

Nu blev det inte så, Östergren vann inte och jag hann inte klart. Tant pis. Mina goda vänner på Breakfast Bookclub som var augustambassadörer i år var på plats och såg Johannes Anyuru förtjänstfullt motta priset och så undrade de än en gång varför Kjell Westös Den svavelgula himlen inte blev nominerad? Enkelt min käre Watson, enkelt.

Det fanns bara plats

Just nu är jag här av Isabelle Ståhl är något så ovanligt som en debutroman som blir nominerad till Augustpriset och nu har jag lyssnat till den i författaruppläsning. Måste börja med att berömma inläsningen, det var riktigt fint att komma författaren så nära. Lite småsvårt blir det nästan att hålla isär huvudpersonen Elise med Isabelle själv och jag får påminna mig om att det är fiktion, inte självbiografi. Elise i romanen skriver på en bok och ja … ni fattar.

Elise är studenten som rotlöst flyttar runt i andrahandslägenheter, skriver lite halvhjärtat på en uppsats och mest

John Green är en ungdomsförfattare som man kan lita på. Han skriver roman efter roman där man totalt dras med i känslorna och tankarna som berättelsen väcker. Man både skrattar, gråter och får sig en tankeställare. Alltihop blir liksom något för amerikanskt för min smak, det blir liksom lite för sött, lite för tillrättalagt och lite för präktigt emellanåt men vad gör det när man får hänga med Aza och Daisy?

De är high-schoolkompisarna som är BFF trots att de egentligen är väldigt olika. Aza lever med besvärliga tvångstankar som styr hennes liv och Daisy är en typisk överlevare som tar varje chans