Jul på menyn av Debbie Johnson är en feelgoodroman som utspelar sig i den lilla byn Budbury vid Devons dramatiska kust och jag ser miljöerna från Tv-serien Broadchurch framför mig när jag läser. Till byn flyttar Zoe och hennes extradotter Martha, de lämnar storstan för att komma bort från minnet av Marthas mamma som dött i cancer. Zoes bästa vän och Marthas mamma är alltså borta och nu ska de försöka leva vidare.

Det här är en charmig underhållningsroman som passar väldigt bra i juletid. Livet i den lilla byn, som har kafét Havsbris som nav, är alldeles precis sådant som man förväntar sig. Originella

Lördagen tillbringades med att sortera ur min bokhylla och till sällskap hade jag radioföljetongen Styr din plog över de dödas ben. Olga Tokasrzcuks roman är inläst och ljudsatt av SR och de 22 delarna var precis lagom lyssning en lördag. Gunilla Abrahamsson läser föredömligt och det var trevligt med lite dragspelsmusik emellan avsnitten. Själva boken var något alldeles extra, jag kan rekommendera den till alla!

I den lilla byn i Polens utkant bor Janina Duszejko, hon har lämnat storstaden för att finna lugn och ro på landsbygden och hon försörjer sig genom att titta till de sommarboendes hus

Jag har ambitionen att läsa årets nobelpristagare varje år. Just i år så var det lite trögt när jag på lite håll kunde läsa prostester och irritation över valet av den österrikiske författaren Peter Handke. Den där diskussionen kring om man kan skilja på litteratur och politik är intressant och jag hade kanske önskat att nobelpriset skulle ha sluppit

Att Vit eld var en fortsättning på Darktown missade jag när jag satte igång och lyssnade häromdagen och kanske skulle jag faktiskt läst dem i ordning. Troligen så hade det gjort en riktigt bra spänningsroman ännu bättre för jag vill verkligen lära känna de mörkhyade poliserna Boggs och Smith som verkar i Atlanta i början av 50-talet. De är pionjärer som svarta poliser i ett starkt segregerat södra USA och samtidigt som de bekämpar brott så ser de hur släktingar och vänner dras ner i kriminalitet. Poliskåren är delad, många av de vita poliserna känner sig hotade och inom kåren är det inte ovanligt

Deborah Levys roman Varm mjölk  var en oväntat fin läsning. Jag hade inte riktigt koll innan jag började lyssna och väldigt snart så förstod jag att det här var något alldeles extra. (Omslaget luras riktigt rejält och jag hade absolut inte valt boken bara på omslaget.)

Sofia och hennes mor Rose har rest till södra Spanien för att pröva en okonventionell klinik som lovar bot för moderns problem med sin hälsa. Hon har varit sjuk så länge Sofia kan minnas och Sofia, som är det enda barnet, har blivit så tätt knuten till sin mor att hon inte vet vem hon själv är. Vad hon själv vill. Hon har en oavslutad

Idag kör vi igång ett nytt tema på kulturkollo som vi kallar prisa, prisade, prisat och jag passar på att skriva om Skuggjägaren av Camilla Grebe som är nominerad av Svenska deckarakademin till Årets bästa svenska kriminalroman. Jag hade höga förväntningar på min läsning, alla tidigare böcker som jag läst av Camilla Grebe har verkligen levererat och frågan är om inte den här fjärde delen i serien är den allra bästa? Berättelsen börjar under 40-talet då en ung kvinna bestämmer sig för att bli polissyster, förväntas inte delta i polisarbetet i fält men när en ung kvinna hittas fastspikad i sitt hem

På bokmässan i september så lyssnade jag vid några tillfällen på samtal om Eric Roséns debutbok, den självbiografiska Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort. Igår lyssnade jag så på boken, den gripande berättelsen om kärleken mellan far och son som är så grundmurad att den håller trots missbruk, fängelsestraff och väldigt många svek. Erics historia är gripande men berättandet blir aldrig sentimentalt, det gör läsupplevelsen mycket stark.

Erics föräldrar separerar när han och hans bror är små och livet med mamma, som är nykterist och arbetar inom omsorgen, och pappa som är blandmissbrukare

Lena Einhorn var på mässan i år och jag lyckades missa hennes framträdanden var enda gång. Det är är en författare som jag beundrar och som jag följt genom böckerna Ninas resa, Siri, Blekingegatan 32 och Geniet från Breslau som alla är skildringar av människor där historiska händelser paras med fiktion. Faktion kallade jag det i någon av mina texter och det är Lena Einhorn fantastisk på att skapa.

Så var det dags att läsa den nyutkomna Den tunna isen som handlar om en huvudperson mycket nära henne själv. Det står roman på omslaget och det är en fiktionaliserad berättelse om Lena som växer