Moa Herngren är fenomenal på att sticka näsan rakt in i samtiden och rota runt ordentligt. Hon skildrar relationer och samtidsfenomen med en tonsäkerhet i texten som gör att jag som läser ofta mumlar men varför, varför? Varför gör di på detta viset? I den förra romanen Svärmodern så blev man ju helt galen på några av huvudkaraktärerna och visst är det likadant i Skilsmässan.
Bea och Niklas har ett på ytan bekvämt och lyckat liv, de är runt 50 bor i en tjusig våning på Östermalm och de två döttrarna är tonåringar med intressen som gör att föräldrarna förväntas vara engagerade på helgerna. Han är läkare… Läs mer
Senaste kommentarer