– Hallå, du lella. Är du lärare än? Ska du verkligen göra det?

Det är min faster, som i all omsorg, frågar mig en uppriktig fråga. Från hennes horisont har yrket blivit något som man inte önskar sina syskonbarn. Hon läser i tidningen, ser på TV hur alla beklagar sig över det som en gång var ett ansett och välbetalt yrke. Nu är jag ju knappast liten längre utan mer medelålders och ja, jag ska jobba som lärare. Trots alla negativa skriverier, trots rapporterna över svenska elevers sjunkande resultat, trots politikernas snåla budgetar och trots den periodvis orimliga arbetsbelastningen. Ja,… Läs mer

Fika. Fan vad det ordet irriterade henne.


Fika är allt det där som är svenskt, det som verkar alldeles ouppnåeligt och henne är Miira, huvudpersonen i Eija Hetekivi Olssons debutroman Ingenbarnsland. När jag skulle skriva om den här på bloggen så slant tangenterna hela tiden till inget.barns.land. Berättelsen handlar om den studiebegåvade svenskfödda tjejen med finska föräldrar som inte får lov att vara barn. Uppväxtskildringen som utspelar sig  i miljonprogrammmet Gårdsten handlar om en miljö där barnen ofta får klara sig bäst de kan, föräldrarna arbetar hårt och längtar… Läs mer

– Har man inget liv får man köpa ett som alla andra, och det har jag gjort idag. Shoppat mig lite färgglatt så att livet blir piggare, gladare och lyckligare.

Om inte det funkar så får jag väl se till att aktivera mitt twitterkonto, då borde jag kunna känna mig lite mer med i  världen. Dags att ta sig ur bubblan som kallas utvecklingssamtal.… Läs mer

Just nu heter temaarbetet i klass 2a Kolla Klotet och vi har besökt Universeum för att få följa vattnets väg från moln till de stora oceanerna. Hajar, reptiler och fiskar såg vi där men de stora havslevande däggdjuren fick vi lära mer om på hemmaplan. Den fina lilla boken Kaskeloternas Sång skriven av Bent Haller tar oss med under havets yta. Tångöga och Gylte heter de två kaskelotvännerna som växer upp tillsammans. Slagsmål med späckhuggare, surfing på vågkammar och bläckfiskjakt tar de oss med på och vi får också följa med dem i mötet med människan. När de förirrar sig från sin flock blir de allt … Läs mer

– Anna, jag är ett zombielik! sa den mörkögde, storlockige 8-åringen och fantasin glittrade i ögonen.

Jag är zombielik varje fredag. Skön helg på er, min helg tillbringas i Amsterdam så det kan bli lite tyst här bå bloggen. Inte helt zombielikt men något tystare än vanligt…… Läs mer

Alla behöver en vän och oavsett vad man är duktig på så finns där en plats i gemenskapen om man bara blir insläppt. Det handlar den lilla boken Lenka om, budskapet är lätt att ta till sig för stora och små men det är bilderna som fastnar i minnet.
Fulla av sprakande färger, personliga, gjorda i collageteknik med wellpapp som bas suger de in åskådaren i sin värld. Klickar man sig till Katalin Szegedis blogg kan man se många fler bilder av denna ungerska illustratör. Sagolika, skira och särpräglade. Mycket vackra och lite oroande, där finns något som skaver. De väcker minnen… Läs mer

Idag har jag spelat lite teater med mina elever och till grund hade vi den söta lilla bilderboken Förlåt av Norbet Landa och Tim Warnes. Dessutom tränade vi på alla svåra ord som har med teater att göra. Karaktärer, skådespelare, miljö, scen, repetition och publik vävdes in i den här söta historien om Kanin och Björn som hittar en mycket glittrig och silvrig skatt. Den är så fin att de båda vill ha den alldeles för sig själv men inget är ju särdeles mysigt när man är ensam…

Två av eleverna uttrycket det i sin pjäs:
– Det är väl inget kul att sitta där och sjura… Läs mer