Saker jag hade velat veta när jag var 15  är antologi nummer två som jag skriver om på denna internationella kvinnodag. Kanske är det en slump att de båda textsamlingarna dyker upp just nu, eller så är det helt enkelt så att det är en osedvanligt bra idé som två förlag nappade på oberoende av varandra. Vem vet?

Tanken i både Brev till min dotter och Saker jag hade velat veta när jag var 15 är att kvinnor i olika åldrar, med olika bakgrund och erfarenheter skall dela med sig av pepp och fallgropar, mod och styrka till nästa generation. I den här antologin, som sammanställts av Diana Olofsson

– Anna, det finns många Annor på den här skolan och ingen Elsa.

Alla som sett Frost är med på grejen, och till saken hör att vi är många fröknar som heter just Anna. Helt underbart att bli jämförd med prinsessornas prinsessa. Sämre kan man ha det 🙂 Dags för oss att ta på tiarorna!

Sedan berättar paren om sina bilder, jag samlar in

Isporten – Mörkt vatten är den första delen i en nybörjarfantasy-serie som utspelar sig i Frillesås. Det ska bli, om jag förstått rätt, fem delar och Jonna Berggren använder den nästan hela den första boken till att introducera miljöerna, karaktärerna och det kommande äventyret.

Milo är ny i klassen i skolan i Frillesås och där möter han Jamina. De blir goda vänner och de förstår, med hjälp av klassmorfar Ismail, att de har något som binder dem samman. Allteftersom vardagen rullar på och vintern närmar sig så inser vi som läser och barnen själva att de har särskilda förmågor.

Då jämförde vi vantar och handskar, vi kände på olika material, funderade på varifrån ull, skinn och päls kom och tränade på höger och vänster. Sedan läste vi sagan och återberättade den med hjälp av stödstrukturen ”berättelsens väg”. Vi samtalade om budskapet och några elever hann också illustrera sin saga. Fantastisk saga att arbeta med även om vi har en snöfattig vinter här i Göteborg i år. Veckan därförinnan