|
| Idag skriver jag på Kulturkollo, välkommen dit! |
Röhsska museet har varit stängt flera år och jag har saknat det. Äntligen var det nu dags för nyöppning och jag gillar det jag ser. Utställningarna har blivit vassare och salarna färggladare, kafét har lika fin lokal som alltid och jag hoppas att de öppnar upp innergården till sommaren. På tredje våningen har de lyckats riktigt bra med Inspiration Östasien och nu vill jag resa till Kina. Eller kanske till Vietnam, så spännande att de tydliggör hur nordiska konstnärer inspirerats av den österländska kulturen. Snyggt är ordet. Jag kommer absolut att komma igen.
 |
| Röhsska har blivit |
Vid Victoria och Alfred Waterfront i Kapstaden har en privatperson byggt om en gammal silo och gjort ett fantastiskt spännande museum för modern konst. Samlingarna var både permanenta och tillfälliga och det var många konstnärer som var nya för mig. Länkar till Zeitz MOCAA här så kan ni läsa mer!
 |
| In the midst of chaos, there is opportunity av Mary Sibande. |
 |
| Videoinstallation som var förtrollande. More Sweetly Play the Dance av William Hentridge. Tänk er högtalare och musik till och en animation som vandrar över skärmarna. |
 |
| Dissolving Continents av El Anatsui |
Idag satte vår bloggstafett igång inne på Kulturkollo och vi är många som kommer att skriva under veckan. Jag tjuvstartar lite med en artist som jag lyssnat väldigt mycket på genom åren. Texten är som skriven för just den här bloggen.
Dagens utställning var Jobba, Leva, Bo på Stadsmuseet i Göteborg. Museet som ligger mitt i det gamla Göteborg kallar sig ett hus fullt med berättelser och visst har de lyckats med det både i den här utställningen av dokumentärfoton tagna av Jens S Jensen och i den mer permanenta utställningen Göteborgs födelse som byggts upp inför det stundande jubileet. Dit ska man ju gå med elever, gör det!
Bilderna från Hammarkullen och Volvos fabrik i Torslanda var spännande dokument från en tid som känns både mycket nyss och väldigt långt borta. Extra intressant var det att se bilderna med en vän som själv arbetat
Så har jag då sett Jonas Gardells Tv-serie Dom dagar som blommorna blommar och det finns mycket som är fint i den. Ja visst, man hör Gardells predikande röst och man känner igen teman väldigt väl från Gardells romaner och dramaturgin är uppbyggd för att man skall beröras upphöjt i tre, men där finns något innerligt som jag faktiskt tycker mycket om. Han tar i och blir så övertydlig så att han spräcker sig emellanåt men så kommer där stunder som man kan lägga i sitt hjärta och spara. Ingen kan ju heller säga emot. Man ska ta vara på dom dagar som blommorna blommar och livet börjar med att man tar på sandalerna
Helaftonskväll på Stadsteatern tillsammans med en ojämn uppsättning av Shakespeares Kung Lear. Som sig bör på en stor scen så är scenografin och kostym magnifik. Scenbyten och extraeffekter (hur mannen bredvid mig kan sova igenom nästa hela pjäsen är en gåta med alla blixtar och dunder) blir närmast filmiska klipp a la musikvideo och skådespelarna gör en gedigen ansträngning. Musiken, med pampig stämsång, positivhalare och den falskspelande song-a-song writern som charmar damerna är klart fnissig och narren spelad av Lasse Beischer gör sin improvisationsgrej helt ok men …
Var
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer