”Dä ä bäst å inget säga så har en inget sagt” så lyder en av de visdomsord som jag är uppvuxen med. Alltsammans ska förstås dessutom sägas på den bredaste västgötska. Det där med att lova saker som man ska göra är ju nästan lika illa som att skryta om hur redig man är. Nästan. Hur som haver. Min föresats inför 2016 är att mer än 2015 försöka ta del av annan kultur än böcker. Teater, opera, konst. Försöka duger och visst är det rimligt att komma iväg på något kulturellt varje månad? (Och då räknas inte författaraftnar och annat bokligt.) Jag ska pröva att göra det till ett #löfte

Vilket enastående fruntimmer hon är fröken Friman! Nu har jag sett säsong 1 och 2 på play. Play är också enastående. Har ni missat Sissela Kyle och Co så klicka er genast dit. Kostymdrama, feminism och klasskamp. Heja SVT!

… Läs mer

Nu är det dags att sammanfatta året. Här inne hos mig så blir det några små kortisar. Det blir fem dagar med fem listor på bloggen och jag tänker mig att plocka ut några godbitar ur årets kulturskörd. Jag har läst (ungefär 170 titlar från 40 olika länder), besökt konstutställningar, sett några teateruppsättningar, besökt litteraturfestivaler, bokcirklat och läst (igen). Jag inleder mitt listande med mina fem finaste kulurtantsupplevelser:

Louise Borgeouis på Moderna och Massolits hedersamma pris till årets bokblogg. En solig dag i mars åkte jag till Stockholm och fick se både en fantastisk… Läs mer

Your Star heter Olafur Eliassons solcellsdrivna stjärna som är tänkt att förgylla nobelveckan i Stockholm. Det senaste jag hörde så förhindrar vädret och konsteverket kanske inte kan gå till väders idag på nobeldagen. Läs gärna om projektet och befinner ni er i Stockholm så kika upp i skyn. Klockan 16 är det tänkt att den ska starta att lysa.… Läs mer

Jag har sett filmen Cabaret med Liza Minnelli många, många gånger och ni vet hur det är med höga förväntningar. De kan infrias, eller inte.  Lite läskigt var det att 2006 gå till Rondo här i Göteborg för att se Peter Jöback i rollen som konferencier, vem som spelade Sally Bowles minns jag inte ens. Jag minns alltså Peter Jöback för han gjorde en verkligt fin roll, den passade honom riktigt bra och gjorde den snälle gossen som evigt förknippas med guldet som blev till sand plötsligt till en något farligare man …

Gammalt klipp men jag gillar hans tolkning!

Boken av Christopher Isherwood har… Läs mer

Men hjälp så veckorna rinner iväg, jag har ju knappt hunnit blinka så är det lördag igen …

Förra lördagen var vi på en härlig pjäs med det något deprimerande namnet För sent att bli isprinsessa och det var humor som satte sig som en klump i halsen. Fniss och skämt kring kropparnas förfall när man åldras, hetsen kring att minsann bli någonting innan man kolar vippen, rädslan eller förnöjdheten över att bli gammal och så skammen över att inte vara ren under. När jag var liten så sa alltid min mamma att man måste vara ren under, för tänk om man hamnade på sjukhus och inte hade rena trosor … Hur troligt… Läs mer