repris från juli 2015: 

Semesterns första bok – det går inte snabbt direkt när Gästbloggarn läser – blev All Involved, en dramatisering av upploppen i Los Angeles efter frikännandet av de poliser som misshandlat Rodney King. Vi  tas genom de sex dagarna upploppen varade via sjutton kapitel, vart och ett berättade i jagform av olika personer. Dock är personerna kopplade till varandra så det är en tydligt avgränsad del av händelseförloppet vi följer. Jag läste bara boken för att Andres Lokko skrev att man skulle det så jag vet bara vad som står på pärmen om författaren

Patti Smith lever ett ensamt slackerliv. I M Train skriver hon om en vardag som kretsar runt läsning, tevedeckare, promenader och cafébesök. Då och då åker hon på en bjudresa till någon konferens eller liknande ute i världen och passar då på att förkovra sig i något konstnärskap från trakten. Ibland när jag tänker mig ett framtida pensionärsliv, eller varför inte en ny karriär som uppburen författare, är det detta jag ser framför mig. En självvald ensamhet i en stillsam men rik vardag avbruten av… ja, någonstans där blir det inte realistiskt i mitt fall. Dessutom bor och vandrar Patti i New… Läs mer

Ser när jag skall skriva det här inlägget att Kinastudien faktiskt har två författare. Uppfattade inte när jag läste boken att vad jag gissar är en son till huvudförfattaren står som medskribent. Nåväl, Colin Campbell ser i alla fall – eventuellt med hjälp av sin son – tillbaka på en lång forskarkarriär och i synnerhet på den studie han fick chans att genomföra tillsammans med kinesiska forskare och som gett namn till boken. Under tre år följde man ett stort antal kineser med provtagning och kartläggning av deras kost. Som ingång till studien hade man en tidigare kinesisk kartläggning… Läs mer

Idag kl 18 bjuder stadsbiblioteket i Göteborg på klassikerprat och det är alltid intressanta Yvonne Hirdman som ska förläsa och samtala om Natt klockan tolv på dagen. Gästbloggar’n har läst och så här skrev han i september 2014: 

Koestler beskrivs i förordet som en bortglömd författare, men mer allmänbildade personer än undertecknad påstår att han är i ropet. Återutgivningen av Natt klockan tolv på dagen, från 1941, ligger oavsett vilket helt rätt i tiden. Om den stalinism som beskrivs är marginaliserad idag, om alla politiska ismer från nittonhundratalet är det, finns

Läste just en Under Strecket om att Don DeLillo är en av de handfull amerikanska författare som jänkarna tycker bör få Nobelpriset, men att välja ut en skulle diskvalificera de övriga i generationen (bland annat Roth och Oates). Jag inser alltmer att jag missat DeLillo. När jag läser den sprillans nya Amerikana och ser fantastiskt underhållande pastischer på Bret Easton Ellis och amerikansk sjuttiotalsmansbekännelselitteratur i de inledande kapitlen visar det sig att Amerikana är DeLillos debutroman från 1971. Detta är snarare samtidssatir än stilövningar alltså. En icke daterad… Läs mer

När jag läste Gessens bok om Pussy Riot hade jag just avslutat ett standardverk om punk och det första som slog mig var att den ryska aktiviströrelsen faktiskt kan sägas ha varit punk i dess ursprungliga form, där uttrycket är det primära. Pussy Riots börjar med konsten, fortsätter med politiken och musiken är sekundär. Det hade tidigare stört mig att man valt att kalla detta punk, men det är helt korrekt.

Gessens skildring börjar med en resa för att hälsa på Nadja Tolokonnikova, Pussy Riots frontfigur och en av grundarna, under hennes tvååriga internering. Vi börjar sedan från början med… Läs mer