Emellanåt får man en bok i sin hand som när
den är utläst inte går att lägga ifrån sig med en gång. Jag måste liksom sitta
en stund med den, vända och vrida lite innan jag har förlikat mig med slutet och
kan släppa personerna.
den är utläst inte går att lägga ifrån sig med en gång. Jag måste liksom sitta
en stund med den, vända och vrida lite innan jag har förlikat mig med slutet och
kan släppa personerna.
Precis sådan är debutromanen av Eowyn Ivey: Snöbarnet. Vi möter Mabel och Jack som lever sina liv i Alaska, året är 1920 när
romanen börjar. De har träffats när de inte var helt unga
och till deras stora sorg är barnet de väntar dödfött. Mabel tar detta oerhört
hårt, det är 1910 och en stor del av en kvinnas identitet är ju som maka och
mor. Hon har allt svårare att klara
… Läs mer romanen börjar. De har träffats när de inte var helt unga
och till deras stora sorg är barnet de väntar dödfött. Mabel tar detta oerhört
hårt, det är 1910 och en stor del av en kvinnas identitet är ju som maka och
mor. Hon har allt svårare att klara
Senaste kommentarer