… Läs mer
Helene presenterar fiskarna och Maria Zihammou sin kokbok Fransk Bistro. Härlig mat, trevliga bloggkollegor och fina boktips!
Lista med länkar till mina texter om böckerna som Helene tipsar kommer under all de fina bilderna!
Sorgsna själar
Rien de grave.
Livet är ingen utställningsmonter, det behöver inte vara som i de glättade magasinen. Alla behöver inte vara vackra och lyckade mest hela tiden. Det är lärdomen som Justines Lévys alter ego Louise får till sig i den här självbiografiska romanen. Jag kan tänka mig att Lévys författarskap i Frankrike både får uppmärksamhet och delvis skyms av det faktum att hon är dotter till en välkänd författare och en fotomodell, att mannen som lämnar henne i just den här romanen gör det för Carla Brunei, sedermera gift med en viss president, och att hon numer är gift med ännu en skådespelare.… Läs mer
Den 7 maj kommer det första numret av svenska Granta ut, det kan jag läsa i GP idag.
I svenska Grantas första nummer medverkar bland andra A.S. Byatt, Junot Díaz, Peter Fröberg Idling, Karin Johannisson, Haruki Murakami, Julie Otsuka, Lena Sundström, Amanda Svensson och Jerker Virdborg. Texterna rör sig runt begreppet gränser – de som definierar och slår fast, de som skiljer åt, håller tillbaka eller utmanar.
Självklart blir jag mycket sugen på att beställa både maj och novembernumret av det som kan bli en riktig favorit. Som av en skön slump hittar jag till Med en bok i solens tävling om … Läs mer
Tisdagskvinnorna är en roman om fem tyska väninnor som har träffats en gång i månaden på samma restaurang under 15 års tid. De möttes en gång på en franskkurs och vänskapen har bestått trots att de egentligen är fem mycket olika personligheter. Boken börjar med att en av kvinnorna, Judith, vakar över sin man, och när Arne dör är Judith otröstlig. Som en väg ut ur sorgen bestämmer sig hela kvinnogänget att fullfölja Arnes ambition att vandra från Köln till Lourdes. Till hjälp har de Arnes dagbok där han dokumenterat sina vandringar men ganska snart upptäcker de att allt inte är som det först verkade.
… Läs mer 
När duvorna försvann var en sådan där bok som jag så innerligt gärna ville tycka om och älska, Sofi Oksanens intentioner att levandegöra Estlands historia genom litteratur är både spännande och välkommet. Men — den här romanen lyfter inte för mig, jag funderar på om det är för att jag inte finner någon människa att riktigt tycka om i det här romanbygget. Visst är det så att andra världskriget i allmänhet och vapenslag, motståndsrörelser, underrättelsetjänster i synnerhet intresserar mig sådär och jag blev rejält avskräckt när jag hörde Oksanen berätta i en intervju att hon lagt
… Läs mer 
Hanna, feministbruden, påminner oss om att det gått snart en månad på utmaningen att läsa böcker från hela världen, hon har en sammanställning över deltagarna inne hos sig och jag vet att ännu kan man hänga på om lusten finns. Jag har satt samman en finfin läslista och på den har jag hittills betat av två av de sex. Nordamerika representeras av Drömhjärta och Afrika av novellsamlingen Tropiska Fiskar. Europeiska Sofi Oksanen har jag just nu i min hand och Ta hand om min mor och Ugglor gråter ligger på mitt bord och bara väntar på lästid 🙂 Alltså, en läsutmaning som är på spåret, i fas, på … Läs mer
ryssar är såna som gillar björkar
En knallgul bok med klagomuren på framsidan och titeln Ryssar är såna som gillar björkar går bara inte att låta bli att läsa. Olga Grjasnowa har skrivit och det är en roman om en ung judisk kvinna, Masja, som alltmer förtvivlat söker efter ett hemma.
Hon har i sin barndom flytt från Baku tillsammans med sin föräldrar, hamnat i Frankfurt. Föräldrarna drömmer tillbaka om en tid i Sovjetunionen där pappan hade en ställning, mamman var respekterad pianolärainna och i deras bibliotek stod flera tusen böcker. Nu är de invandrare i ett land, främlingar.
Efter att ha närläst och diskuterat klart Nathan Englanders novellsamling Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank så kände jag att det var på plats med en repris av mitt inlägg från Amsterdam. 15 mars förra året skrev jag:
En av höjdpunkterna på Amsterdamresan var förstås besöket på Anne Franks Huis som ligger längs med Centralkanalen. Det var en högtidlig och nästan vördnadsfull känsla att se den fina utställningen som ville lyfta fram människorna som en gång gömt sig i gårdshuset. Självklart handlade det om Anne men också medhjälparna fick berätta sin historia. Efter att ha passerat de gamla
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer