En löjlig människas dröm – så är min Dostojevskijoskuld tagen med en liten kort novell ur den senaste novellixserien. Nu vet jag ännu mer säkert varför jag inte läst någon av hans romaner, ordrikedomen och det snirkliga, filosofiska är inte riktigt min preferens. Rent objektivt kan jag se att det här är fin och läsvärd litteratur men alla orden holkar, som giftdropparna som faller från ormen ned i Lokes öga, ur mitt intresse och jag har svårt att hålla fokus.
Jagberättaren i den här novellen är en rysk man i sina bästa år som tycks sig fjättrad i den moderna, förnuftiga tiden. Nu pratar… Läs mer
Senaste kommentarer