Då var det dags att gotta sig i det välbekanta. Sällan är läsandet så mysigt som när man får återvända till arkeologen Ruth Galloway och hennes extraknäck hos polisen i Norfolk. Del nummer sju heter The Ghost Fields  och kommer på svenska i augusti med titeln De öde fälten och passande nog med tanke på vädret för närvarande så börjar berättelsen mitt i en värmebölja. Ett område nära Ruths bronsåldersgravsutgrävningar skall bebyggas med moderna lägenheter och i schaktarbetet inför byggnationen hittar man ett gammalt flygplan med piloten kvar inuti. Snart kan Ruth konstatera att… Läs mer

Dags att heja på Sverige ikväll! Bjuder en bild på Vasco da Gama-monumentet i Sines som uppvärmning.… Läs mer

Den hand som först höll min har allt det som en fin relationsroman ska ha. Trovärdiga personporträtt och ett språk som är alldeles lagom känsloframkallande. Inte alls kladdigt sentimentalt och inte ett dugg överlastat med klyschor skriver O’Farrell fram två olika berättelser. Den ena, den om unga rastlösa Alexandra som flyttar från Devon till London på 50-talet för att så småningom hamna i konstnärskretsar och den andra, som utspelar sig i nutid. I London bor det unga paret Elina och Ted och de har just fått sitt första barn, Elina har haft en mycket svår förlossning och är skör. … Läs mer

Jag fullkomligt hulkade mig igenom Livet utan dig och småfnissade litegrand i The One plus One, uppskattade de historiska delarna i Sophies historia men blev inte imponerad alls av Night Music. Värmen i berättandet och de romantiska förvecklingarna finns där, de pittoreska och speciella miljöerna är på plats och persongalleriet bjuder upp till en feelgood-dans men där är något som saknas. Jag tog mig en rejäl funderare inser snabbt att det är två saker som fattas i Night Music: den snabba, drastiska, ironiska humorn och den bottenlösa svärtan. Det här blir helt enkelt … Läs mer

Sommarlov med Kulturkollo är i full gång och hashtaggen som gäller idag är #läserjustnu
Jag har gett mig den på att läsa mycket på engelska i sommar, mitt språk håller på att förtvina. Alltså kommer:

Kirstie och Lydia är tvillingar, de är så lika att inte ens föräldrarna alltid kan skilja dem åt. De föddes en dag när världen var stelfrusen och bandet mellan dem är så innerligt, så starkt. När man som läsare kastas in i den här berättelsen hamnar man i mitt i något som gått alldeles snett. Sarah och Angus bor i London med sin lilla flicka Kirstie och Lydia finns inte mer, snart förstår man att familjen är i kris. Sarah har varit djupt deprimerad, Angus dricker allt för mycket, ekonomin är i kras och Kirstie saknar sin syster så förtvivlat så att hon ibland leker att hon är Lydia. När Angus får ärva en ö i … Läs mer

Främlingen var en utmaningsbok för mig – inte alls min vanliga genre och dessutom väääääldigt tjock. Hursom. Flera av mina Kulturkollokompisar har Diana Gabaldons roman som favoritbok och då måste jag ju pröva. Jag har skrivit om min läsning av del 1 och del 2 och nu är det dags att summera. Jag har mestadels lyssnat på den men några kapitel har jag också läst på min mobil. Jag gillar den funktionen hos Storytel när man kan växla mellan ljudbok och text. (Och nej, jag är inte på något vis köpt av Storytel för att skriva det här …)

När jag nu ser tillbaka på 30 timmars lyssning/läsning… Läs mer

Äntligen kommer TV-serien baserad på Hilary Mantels roman till Sverige! Jag ska bänka mig och längtar efter en av BBC s största produktioner någonsin. I väntan så bjuder jag en repris på min text om boken från augusti 2013:

Tid nu att begrunda de fördrag som håller världen samman: 

fördraget mellan härskare och behärskade, samt det mellan make och maka.

Efter att ha läst 648 välfyllda sidor Wolf Hall, Hilary Mantels bookerprisbelönade roman från 2009, så är jag ganska både utmattad och imponerad. Jag tror att boken lite förutsätter att den som läser har koll på såpornas såpa