– repris från onsdag 19 november 2014 –

Katastrofen hade befriat mig från ett stort ansvar men pålagt mig en ny börda utan att jag först märkt det. När jag sedan klarade av att överblicka läget, kunde jag inte längre göra något åt det. 

Är det dystopivecka hos kulturkollo så får man ju offra sig en smula och läsa utanför lådan. Och inte var det en särskilt stor uppoffring, det ska jag erkänna. Jag läste och var totalt uppslukad i några

– repris från tisdag 18 augusti 2015 –

Hon såg upp från boken. Så urbota tråkiga alla dessa klagovisor om bristande kommunikation var! Om man verkligen vill kommunicera med någon, lyckas man något så när.

Så tänker Nicole när hon, nyligen pensionerad lärare, sitter på flyget bredvid sin make André, historikern. De är på väg för att hälsa på Andrés dotter Mascha i Moskva och Nicole längtar efter att ha sin make för sig själv. Hon vill uppleva Sovjetunionen och resa runt för att se det kommunistiska samhället som hon och hennes man med sina lenin-marxistiska ideal får dubbla känslor

De sista vittnena  är min fösta hela läsning av nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj och det är en lyssning som har tagit lång tid. Jag har hört det som översättaren kallar ”solon för barnröster” under fler månader, några varje vecka. Det är mycket svårt att värja sig för alla dessa vittnesmål, en efter en berättar de vuxna överlevarna från det andra världskriget personliga minnen från ”sitt” krig. I korta minnesfragment skildras de och med alla sina detaljerade solon bildas en flerstämmig symfoni där krigets fasansfulla sanning blir så ytterligt… Läs mer

Igår hade jag och dottern Eurovisionkväll och när vår egna privata poängräkning var klar hade Australien vunnit, tätt följda av Ukriana. I verkligheten blev det en rafflande upplösning där det stod mellan Ryssland och Ukraina och folkets röster avgjorde, 1944 av Jamala är en maffig ballad om Jamalas gammelfarmors öde när hon fördrevs från Krim av Stalins styre. Med en refräng sjungen på krimtatarernas eget språk blir hela grejen en stark markering mot den stora grannen i norr. Jag tycker det var en värdig vinnare men något litet besvärlig ety jag hade föresatt mig att tipsa om litteratur från… Läs mer

Veckan inne på Kulturkollo ägnas åt schlager och jag kan inte för mitt liv hoppa över att berätta om min första egna LP. Året var 1974 och jag hade varit mycket duktig hos tandläkaren och jag skulle få välja något som belöning. Utbudet i Alingsås var enormt men jag var mycket bestämd, jag ville ha en skiva. Med tanke på att det bara fanns en liten grå resegrammofon i plast (med huven som togs av och blev högtalare, minns ni?) i vårt hem så var en musik-LP något alldeles extra. Jag minns det precis, hur jag hade vita platåträskor med präglat blommönster och hur jag gick och tryckte Abbas Waterloo mot kroppen.… Läs mer

Repris från januari: 

Några dagar i södra Spanien är till ända och i mina öron har jag haft uppläsningen av Flykten.
Jesus Carrasco har skrivit en roman som samtidigt är mycket aktuell och en klassisk berättelse om vandring mot frihet och överlevnad. Pojken rymmer från sin familj och naturen i det landskap där han färdas sätter honom på svåra prov. Vad är mänskligt i en situation där det handlar om att leva ännu några timmar?

Jag hörde ett samtal mellan Carrasco och Toibin under Stockholm literature och jag skrev då:

Carrasco beskriver sitt skrivande som att han tar en

Lyrans Noblesser fortsätter sin resa och nu närmar vi oss hemtrakterna. Nästa stopp: Europa.
Det är faktiskt så att jag läst fyra av titlarna redan så en hel del repriser blir det för min del. Får se om jag tar mig an Aleksijevitj eller Sapfo …

Kriget har inget kvinnligt ansikte – Svetlana Aleksijevitj (Vitryssland)
Nora Webster – Colm Tóibín (Irland)
Misstag i Moskva – Simone de Beauvoir (Frankrike)
Flykten – Jesús Carrasco (Spanien)
Dikter och fragment – Sapfo (Grekland)
Väggen – Marlen Haushofer (Österrike) … Läs mer