I den här romanen får vi möta Louise igen, i Vi ses på Place de la Sorbonne satt hon och väntade på sin mamma och nu är Louise själv mor, hennes lilla flicka Angéle några år gammal och hon tänker tillbaka på den där tiden innan dottern föddes. Hon var på väg att bli mamma samtidigt som hennes egen mor kämpar mot obotlig cancer och Louise slits mellan att glädja sig åt det nya lilla livet och känna sorg över mammans dödskamp. Mamma Alice som varit så upptagen av sitt eget liv och haft så svårt att vara just mor ska försvinna och Louise vill inte ens besöka henne, hon vill I den här romanen får vi möta Louise igen, i Vi ses på Place de la Sorbonne satt hon och väntade på sin mamma och nu är Louise själv mor, hennes lilla flicka Angéle några år gammal och hon tänker tillbaka på den där tiden innan dottern föddes. Hon var på väg att bli mamma samtidigt som hennes egen mor kämpar mot obotlig cancer och Louise slits mellan att glädja sig åt det nya lilla livet och känna sorg över mammans dödskamp. Mamma Alice som varit så upptagen av sitt eget liv och haft så svårt att vara just mor ska försvinna och Louise vill inte ens besöka henne, hon vill
Vet du att jag kom närmare dig när jag väntade på dig än när jag träffar dig?
Jag har nog outat förut här på bloggen att jag brukar titta på Go’ kväll på fredagarna för att lyssna till boktipsen. Igår tipsades det om två böcker som jag tycker mycket om. Den första som citerades i början av det här inlägget var Vi ses på Place de la Sorbonne av Justine Lévy som är en underbar liten bok om det där med döttrar och mödrar. Berättaren i boken är Louise som just fyllt 18 och hon tillbringar en dag på caféet på Place de la Sorbonne i väntan på sin mamma. Det är flickans monolog med minnesbilder
… Läs mer 
Berätta om tre Nobelpristagare du gillar eller är nyfiken på!
Det uppmanar oss Lyran och självklart måste jag skriva om några av mina favoriter. Jag hade en period på 80-talet när jag hade som projekt att läsa alla pristagare. Blev faktiskt övermätt då och har sedan dess bara läst spridda pristagare. Mina favoriter får bli tre kvinnor:
Nadine Gordimer har jag läst under många år och ett antal titlar har det blivit. Min sons historia är den bok som jag minns allra bäst.
Doris Lessing är en annan favorit. Alfred & Emily är den senast lästa och i den berättar Lessing historien om sina föräldrar. Spännande… Läs mer
Zut alors! Sveriges handbollstjejer utslagna ur VM, besegrade av de vindsnabba franska damerna. Samtidigt öppnar jag ett vadderat kuvert från Sekwa, det är knappt att jag vill erkänna att jag blir riktigt glad för innehållet eftersom det är två romaner skrivna just av en fransk dam. Mycket sugen på Justine Lévy, trots allt.… Läs mer
Lyrans Noblesser har peppat oss medresenärer att läsa böcker från alla jordens hörn under hela 2011. Nu är resa på väg hemåt och Europa är sista stoppet. Mitt enda bidrag just den här månaden får bli en repris: Den härliga och lättsamma En Dag av David Nicholls som bok och film. Perfekt julklappstips att njutas på mellandagarna både som bok och DVD.
Stort tack till Lyran som ordnat vår fina resa, jag har upptäckt nya författare och läst spännande blogginlägg om böckerna. Det är något alldeles speciellt att kunna läsa vad andra tänkt. Det berikar min läsning, tack än en gång till… Läs mer
Föll pladask för ne.se och deras test över vilken fiktiv person man mest liknar. Lite småleende ser jag att jag påminner mest om Sherlock Holmes. Slipad logiker, nja. Fiolspel, nja. Morfin. Inte alls. Inte röker jag pipa heller men skarpsinnig. Japp! Eller hur?
… Läs merSherlock Holmes är urtypen för den skarpsinniga privatdetektiven. Han är en slipad logiker som gärna kopplar av med fiolspelande eller morfin.
”…och ändå, om jag skall vara ärlig, hoppas jag fortfarande.”
så lyder underrubriken på 32 Postkarten som är en mycket fängslande internetplats. Där har Torkel S. Wächter publicerat 32 autentiska brevkort exakt 70 år efter att de avsändes. De skickades från Hamburg under åren 1940 och 1941 och mottagaren hette Walter Wächter och han befann sig i säkerhet i Sverige. Det här är ett personligt och mycket gripande sätt att gestalta historia, jag stannade länge på Torkels sida och kunde förstås inte ungå att tänka på Och i Wienerwald står träden kvar… Läs mer
Flera dagar har nu gått sedan jag läste ut den augustprisbelönta dokumentärromanen Och i Wienerwald står träden kvar och jag har fortfarande lite svårt att formulera min tankar. Det här är så bra, så viktigt och så angeläget! Elisabeth Åsbrink väver sin berättelse kring 500 brev som skickades till den unge Otto från de som blev kvar i Wien. Breven från föräldrarna blir allt mer desperata och upphör helt att komma 1944. De autentiska texterna och researcharbetet kring Sveriges, i backspegeln helt inhumana, hållning mot flyktingar gör att det här är en drabbande bok som kommer
Då har vi cirklat igen. Sju stycken läsande tjejer i ett kök med god fika, julklappar och så boken förstås. Frankenstein, romantikens måsteroman nummer ett. Det var extra spännande för mig att läsa Mary Shelley eftersom jag aldrig skulle valt den själv, nu fick jag utmana mina bekvämlighetramar rejält med en klassiker som i efterordet benämndes som sci-fi och skräck… Jag brukar attlid säga att romantiken är bortkastad på mig, jag hoppar gärna direkt från Jane Austen till Charles Dickens men jag tyckte om den, språket var poetiskt och handlingen mer sorgesam än skräckartad.
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer