Först ut med boktips från Afrika var Linda som berättade om The Spider King’s Daughter skriven av Chibundu Onuzo som är, enligt Linda, en lagom komplicerad vänskap och kärlekshistoria som utspelar sig i Lagos, Nigeria. Det här är en debutroman skriven av Onuzo när hon var 19 år och en intervju med den unga författarinnan ramlade jag på här.

Bea fortsatte sedan att tipsa om En Halv Gul Sol av Chimamanda Ngozie Adichie, också nigeriansk författarinna som i just den här romanen ger oss en spännande och lättläst lektion kring konflikten i Biafra. Vi pratade också om ytterligare två böcker som… Läs mer

Morsdag imorgon och kanhända får man lust att läsa några böcker om mammor. Alldeles lagom har antologin Mor, mamma, morsan kommit ut och för hugade kan man provläsa:
Provläs Mor, mamma, morsan av Roberth Ericsson, Sonja Schwarzenberger

Jag har inte läst antologin men när jag lyssnade på samtalet i babel så kändes det så prydligt och tryggt, en hyllningsbok till starka morsor. Jag tänkte mig att tipsa om några skildringar av mammor som inte är så okomplicerade. De är alla skrivna av döttrar och jag börjar med Justine Lévy som skrivit två självbiografiska romaner med förhållandet till mamman i … Läs mer

Mitxirrika står det på lappen som David begravt tillsammans med sina små döttrar på ranchen i södra Kalifornien, det betyder fjäril på den baskiska dialekt som talas i Obaba och redan i det första kapitlet förstår jag att David just dött. Hans gode vän, författaren, får ta del av hans minnesanteckningar och skriver utifrån dem Dragspelarens son. 


Berättelsen börjar i den lilla byn i Baskien, Francoregimen har sedan länge förbjudit både språk och kulturyttringar och i småskolan formas en grupp pojkar som växer upp totalt lojala. David är dragspelarens son, han är också byns fascists son… Läs mer

Läsning kan ta vindlande vägar, jag hade bestämt mig för att läsa Storm över Frankrike. Berättelsen om den tätskrivna skrivboken som fraktades i en resväska av de små döttrarna medan mamman deporterades till koncentrationsläger är så gripande. Jag tänkte mig att börja med förordet och när jag läste det så insåg jag att den lilla romanen från 1935, Ensamhetens vin var delvis självbiografisk. Mer intresserad av att lära känna Irène Némirovsky än Frankrike under kriget så bytte jag raskt bok.

Hélene kallas den lilla flickan i boken, det är tidigt 1900-tal och hon lever ett välbeställt liv i  Ukraina.… Läs mer