Om en vecka prick ska vi bokbubbla om Mrs Dalloway, samtidigt pågår en gruppläsning på twitter. Bokmania skriver på FB:

Så har turen äntligen kommit till Mrs Dalloway som sade att hon skulle köpa blommorna själv. Det var sannerligen på tiden (att jag läser boken, inte att hon fixar blommorna). Det blir också en gruppläsning på twitter, taggen är #mrsd. Det blir kul. Lite pepp behövs.

Så om lite pepp behövs inför vår träff på måndag så kan det vara läge att följa den taggen. Vi andra utan twitter får tagga ändå. Ses alla bokbubblare den 20:onde!… Läs mer

Andra delen av Ripleytrilogin och Tom är nöjd med livet. Han påtar i trädgården i den franska byn, målar lite, interagerar med sin hushållerska för att planera lunch och middag. Tom är gift, men frun är på semester. Kanske har han trots allt lite tråkigt, för när hans kompanjoner i ett konstbedrägeri hör av sig och har problem tar han kanske lite för stort ansvar och tar till lite för drastiska åtgärder. Det hela utvecklar sig till en katt och råtta lek med framför allt den brittiska polisen och så småningom om med en falskmålare som Tom identifierar sig med, eller kanske snarare har svårt att intellektuellt… Läs mer

En av mina favoritbloggar fyllde häromsistens två år och för att fira det så fixade Linda ett författarbingo.   Vid full bricka utlovades ett fint pris och snöpligt nog så fattades en enda författare för mig. Helt normal, som jag är :-), så klickade jag mig snabbt till bibblan för att kolla in vad som fanns att låna som e-bok. Man vill ju vara komplett liksom.

Bali Rai är en YA-författare som bor i England, på wikipedia kan jag läsa att Roald Dahl och Sue Townsend är de författare som inspirerat honom att skriva, något som han bestämde sig för vid elva års ålder. In i sina böcker tar han med sig erfarenheter… Läs mer

Det har skrivits mycket om Ripley-trilogin sedan den gavs ut på svenska i våras, men jag fattade nog inte vad det var jag skulle läsa förrän vid det utmärkta förordet (i den amerikanska utgåvan). ”En amatörpsykopat” gav en ledtråd – Tom Ripley är  något mer än den psykopatkliché som man får tretton på dussinet nuförtiden. Han är osäker på sig själv men handlingskraftig. Feg men våghalsig. Självisk men… ja, självisk. Han är en sammansatt personlighet helt enkelt och utan att någon gång tycka om honom under resans gång vill man inte heller för en sekund att han skall… Läs mer

Skagboys är en prequel till Trainspotting, som var Welsh debutroman tydligen och som ju blev en lysande film (jag har inte läst denna, däremot den mycket underhållande Porno). Trainspotting blev ifrågasatt för att den inte bara framställde heroinmissbrukare som tragiska spillror – det fanns också ett element av coolhet hos Mark Renton, Sick Boy, Spud och de övriga unga Edinburghgrabbarna. I Skagboys (skag är slang för heroin) finns detta eventuella problem också. Tragiken i missbruket är tydlig, men blandas upp med våld, sex och musik, ack så lockande ämnen. Det här är väl någon form… Läs mer

Ja inte är det lätt att kategorisera den här underbara boken; släktkrönika, självbiografi, konsthistoria, idéhistoria, ekonomisk historia och måhända roman. Hur som, att kategorisera är inte viktigt och inte ens nödvändigt för det här är härlig läsning. Uppslukad från första sidan blev jag av Edmund de Waals vagabonderande för att söka sina netsukers väg från Paris till hans hem i London. Jag hamnade på hans hemsida och där … Läs mer

Lysande utsikter har jag inte läst sedan 1988, då ingick den i en grundkurs engelsk litteratur. Eftersom den gode Charles skulle fyllt 200 i år så hjälper SVT till att fira. Dags att möta Pip, Estella och miss Havisham igen. 20.00 SVT 2.

 Edit: Bra och välgjort, jag måste se fortsättningen – del 1 hittar man HÄR.… Läs mer

En Andres Lokkokrönika och en recension i SvD fick mig att leta reda på Lionel Asbo (Akademibokhandeln i Nordstan vann den inofficiella Göteborgstävlingen i snabbast uppdatering av engelsk pocket) och kanske visste jag för mycket om boken. Minns inte riktigt vad Lokko skrev, men recensionen problematiserade greppet att göra satir över underklassen eller vad det nu är Amis gör (kan man sparka nedåt och kalla det satir förresten). Satir, skröna, medelklasskräckis och tusan vet om det inte är feelgood till slut också. Och löjligt underhållande – 275 sidor härlig kvalitetspaperback… Läs mer