Antagligen har jag blivit smått avtrubbad men faktum är att ingen av titlarna på årets korta Manbookerlista lockar mig just nu. Kanske, kanske ska jag ge Hilary Mantel en chans?
… Läs mer
”Jag
vet inte längre om boken handlar om min släkt eller om minnen eller
om mig själv eller fortfarande är en bok om små japanska
tingestar.” (s325)
vet inte längre om boken handlar om min släkt eller om minnen eller
om mig själv eller fortfarande är en bok om små japanska
tingestar.” (s325)
Ja
inte är det lätt att kategorisera den här underbara boken;
släktkrönika, självbiografi, konsthistoria, idéhistoria,
ekonomisk historia och måhända roman. Hur som, att kategorisera är
inte viktigt och inte ens nödvändigt för det här är härlig
läsning. Uppslukad från första sidan blev jag av Edmund de Waals
vagabonderande för att söka sina netsukers
väg från Paris till hans hem i London. Jag hamnade på
hans hemsida
… Läs mer inte är det lätt att kategorisera den här underbara boken;
släktkrönika, självbiografi, konsthistoria, idéhistoria,
ekonomisk historia och måhända roman. Hur som, att kategorisera är
inte viktigt och inte ens nödvändigt för det här är härlig
läsning. Uppslukad från första sidan blev jag av Edmund de Waals
vagabonderande för att söka sina netsukers
väg från Paris till hans hem i London. Jag hamnade på
hans hemsida
Lugn och ro, ordning och reda, det känns betryggande. Sådan är jag.
Så beskriver huvudpersonen i kod 400 sig för läsaren redan i inledningen av den här tunna franska romanen. En dag när ”jag” kommer till sitt arbete med termoskaffet i väskan så är det inte ordning och reda längre. En besökare på staden lilla bibliotek har av misstag blivit inlåst över natten och äntligen har jag, medelålders bibliotekarie på geografiavdelningen i källaren fått en lyssnare. Då väller det mesta fram och den tämligen upprörda monologen som hen får lyssna till handlar till exempel om behovet av klassificering… Läs mer
Rusade genom stan för att köpa ett par svarta byxor till mässan, ni vet att svart är liksom måstefärgen om man vill verka kulturell. Olyckligtvis råkade turen passera den lila butiken och där fick de spejande ögonen syn på en ny (?) trend. Färgade kanter på sidorna. På Hello Kitty måste dö var kanterna förstås döskallesvarta och på Oranges are nor the Only Fruit passande orange. I mitten av högen ligger Även tystnaden har ett slut med alldeles vita kanter. Jag vet inte ännu vad jag ska tycka om det här, är jag på väg att bli som Jonas Hallberg och tycka att det var bättre förr?
PS. I rent studiesyfte
En fjärdedel in i den här boken är jag på väg att avfärda den som brittiskt post-Nick Hornbyiskt banalt igenkänningsdravel (om inte annat för att sedan Yngwie Malmsteen som sommarpratare avfärdade all bluesbaserad musik som banal överanvänder jag detta ord kraftigt). Då har den omgifte Harry berättat om sin nya familj och sitt jobb och allt är bara schabloner. Det handlar inte om människor utan typer. Fruktansvärt tråkigt. Sedan tar det sig plötsligt och det blir en berättelse där Harry, hans son och en äldre man som agerar fadersgestalt träder fram ur karikatyrerna och det faktiskt … Läs mer
”Jag läser en bok med en korp på omslaget. Jag gillar inte korpar, särskilt inte när de bär bud om ond bråd död.”
Så kraxade jag på Twitter när jag precis börjat läsa Fred Vargas franska deckare Budbäraren. Korparna var Odens budbärare och de förmedlade både minne och tanke, i det här parisiska mysteriet krävs både och för att läsaren helt skall hänga med i svängarna. Det är en elegant komponerad deckare som utspelar sig i samtiden med budskap från andra tider både nära och närvarande.
Budbäraren i den här historien är Joss, före detta sjökapten som numer hittat sin födkrok… Läs mer
Den italienska våren här på bloggen blev också en italiensk höst, jag har just läst ut Michela Murgias vackra roman Själamakerskan. Maria är yngst av fyra systrar och när hennes far dör blir hon en börda för sin mor. Det märker byns själamakerska och en dag på torget tar hon sig an den lilla flickan. Maria blir Tzia Bonarias själabarn och Maria växer upp med sikte på att gå i skolan, lära sig sömmerskans yrke och kanske en dag gifta sig. Med tanke på att det här är en finstämd skildring av en adopterad flickas uppväxt på Sardinien på 50-talet och att romanen frågar mig vem som kan bestämma
… Läs mer 
Svar: Nja.
I delar av den här boken är Lucy-Anne Holmes helt osannolikt rolig, hon driver hejdlöst med drömmen om den perfekta kroppen, det perfekta förhållandet och det perfekt inredda kändishemmet. Oslagbar scen är när antihjältinnan Sarah Sargeant kommer in i filmstjärnan Dolph Waxs matsal i Hollywood och där står ett bord utan stolar. Det är James Deans matbord och det får inte vidröras… Sarah är den typiska, rättframma, engelska tjejen och á la Bridget Jones hamnar hon i de mest pinsamma och oväntade situationer. I 50 sätt att träffa den rätte hittade hon efter mycket
Hösten blir officiellt invigd klockan 8 i kväll! Snart är det babeltajm – söndagar klockan 8 är en perfekt ny sändningstid och ikväll är det feminismen som ska diskuteras. Tur då att gästbloggare M just läst både Ramqvist och Moran så att den lilla bloggen kan känna sig uppdaterad och delaktig i flödet. 🙂
För alla oss andra som inte läst böckerna så finns förstås fina Babelsajten. SvD, GP och DN skriver om Caitlin Morans Konsten att vara kvinna och DN, SvD och GP recenserar Alltings Början.
Mot fåtöljen, mot babel och en helt grym bokhöst!
Ripley´s Game avslutar Ripleytrilogin och vi får fler mord än någonsin för pengarna, men framför allt en referens för vår favoritpsykopat att förhålla sig till. Vanliga hederliga människor sysslar väl inte med sådant här. Eller? Var går gränsen för att en hedervärd man skall utföra ett mord – hur mycket personlig vinning krävs det och hur låg måste den moraliska tröskeln vara för att få honom att ta språnget? Ripley å sin sida visar svaga men dock tecken på empati. Eller leker han bara? En sällsam relation eller åtminstone ett ömsesidigt beroende växer fram mellan Ripley och hans… Läs mer
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer