Nuförtiden ser man ju TV-serier på DVD vilket sammanfallit med och/eller bidragit till att formen uppgraderats till god populärkultur med samma status som biofilm. Jag hade tillsammans med Fru Bloggredaktör i lagom mystakt betat av fyra säsonger av Mad Men med stor behållning när The Wire-boxen inhandlades. Denna föll inte Joanna i smaken vilket innebar att undertecknad själv kunde sätta tempot för tittandet och det tempot blev i stil med när jag mölar i mig en sexhundragrams påse smågodis. Fem säsonger senare kan jag lyckligt illamående konstatera att ”världens bästa TV-serie”… Läs mer

Då har det äntligen hänt, jag har läst den första boken i serien om den norske polisen Harry Hole. I Fladdermusmannen  kommer Harry till Australien för att undersöka mordet på en ung norska. Han möts vid flyget av en poliskollega, Andrew, som vägleder honom i fallet som snart utvecklar sig till en serie mord. Allteftersom förstår jag som läser att varken Harry eller Andrew har helt enkelt med sina privatliv, Harry träffar dessutom en svensk flicka som också blir inblandad och inte ens kärleken är enkel. Jag får genom mötet med Andrew också … Läs mer

Borde kanske gjort en ´”Klassiker i blindo” av det här, men det är för deprimerande att skriva om nittiotalslitteratur som klassiker – och att tala om nittiotalslitteratur och inte mena Strindberg och grabbarna. Eftersom det inte är ”Klassiker i blindo”-konceptet som gäller kan det i alla fall redan här avslöjas att Bukowski skrev Pulp när han var dödligt sjuk i leukemi och att den gavs ut postumt.

I ett gammalt tvärsäkert inlägg påstod jag att jag endast läst tre roliga böcker, men halvvägs genom Pulp var jag beredd att ändra mig. Detta är en parodi (pastisch… Läs mer

Mitt vanliga förhållande till deckare är att de läses helst i ett sträck, eller möjligen på en helg. Det kan man inte påstå att Långt ifrån död av Peter James fick den behandlingen… Jag har funderat över varför den här läsningen gått så trögt. En orsak är säkert att den har konkurrerat med läsplattan, nyhetens behag och allt det där, men så är det något med själva berättelsen som gjort det trögt också. Miljön är nutid och det utspelar sig i Brighton/Hove som jag besökt flera gånger, brottet är spännande med en inte helt självklar upplösning, tempot är bra och språket är habilt deckarstyle. Det… Läs mer

Om det är mitt idoga lyssande på Torgny Lindgren som måhända påverkat mitt närmast frikyrkliga ordval till rubriken så vet jag säkert vem som påverkat innehållet i det här inlägget. Enligt O har i flera dagars tid bloggat med stigande entusiasm om sin e-boksdebut. Kan hon kan väl jag. Lätt som en plätt var det också och plötsligt var oskuldens tid förbi. Änglavakter av Kristina Ohlsson blev det i premiärlånet och nu ska det bli mycket intressant att se vad jag tycker om detta…Risken finns väl att jag plötsligt känner ett starkt behov av ytterligare hemelektronik 😉… Läs mer

Då har jag fått en dos engelsk deckare så att det räcker denna veckan – sommarnödvändigt är det! Morden i Midsummer har förnyats en smula men det mesta är sig likt med vackra landskap och mycket långsamt tempo. Så är det också med Rennie Airths Blodröd våg. Titeln är del två i en triologi om John Madden, Scotland Yard, som övergett polisyrket för att leva ett lugnare liv som bonde. Det är en i grunden spännande berättelse förlagd i början av 30-talet i södra England. Morden på unga flickor leder polisernas uppmärksamhet till överklassen, spåren leder till Tyskland… Läs mer