Finns det några berättartekniska detaljer som författarna använder sig av som  du kan störa dig på? Var specifik och ge exempel om du kan!

Det är närmast pinsamt att jag ännu inte läst något av Ann Rosman. Hon bor i och skriver om Marstrand och hennes böcker blandar dåtid och nutid. Som tur är har jag snälla kollegor som lovat att låna mig de tre tidigare böckerna. I den senaste, som jag ska lyssna på under veckan, berättar hon om Carlstens fästnings enda kvinnliga fånge Metta Fock som sitter på fästning på bekännelse, anklagad för giftmord. Just berättelser med invävda verkliga historiska händelser är jag egentligen mycket svag för och jag undrar varför jag ännu inte prövat Rosman. Har man lust att få sin bok signerad av Ann så ska man… Läs mer

När huvudet är lagom dimmigt av både förkylning och pollen så passar en deckare mycket bra. I mitt stilla sinne hade jag för mig att jag missat en av Åsa Larssons böcker om Rebecka Martinsson och efter lite letande hittade jag bok två hos biblioteket. Perfekt läsning en gråmulen klämdag i maj.

Rebecka, den unga lovande juristen från Kirunatrakten bor och arbetar i Stockholm. I första boken Solstorm tvingas Rebecka att skjuta människor för att rädda barn och de minnena förföljer henne. Hon är deprimerad och lider av social fobi och när firman har en klient i Jukkasjärvi bestämmer sig Rebecka för … Läs mer

Jag ska outa direkt – jag gillar Deon Meyer! Det här är den femte kriminalromanen jag läser från hans penna och hans intelligenta sätt att berätta om ett land i stor förändring är både välskrivet och mycket spännande. 


I Den sista safarin möter jag som läser den avdankade privatdetektiven Lemmer, han har tröttnat på livet som livvakt i maktens korridorer och bor nu på landsbygden i Sydafrika. Fröken Emma le Roux tar kontakt för att hitta sin bror, hon tycker sig ha sett honom på TV i samband med ett mord i Krügerparken. De beger sig ut på resa för att tillsammans leta och det Sydafrika som… Läs mer

Jag minns så väl när jag läste Solstorm, Åsa Larssons debut, hur jag absolut tokgillade. Den kändes ny och fräsch och de religiösa inslagen låg rätt i Knutbysamtiden. Åsas femte bok om åklagare Rebecka Martinsson, som nu återvänt för gott till sin hembygd i nordligaste norr, är en välskriven deckarhistoria men så nytt och fräscht känns det inte längre. Mer vardagslunk sådär, om nu en mormors far som blir uppäten av en björn, mormor blir mördad i sin säng, en pappa som blir påkörd och en sjuåring som helst av allt skulle vilja vara hund är vardagslunk. Trots alla mord och en obligatorisk skitstövel… Läs mer

Flera dagar har jag funderat över omslagsbilden till Ohlssons senaste deckare, där ser jag en trasig kompass där glaset är sprucket och nålen helt trillat ur, jag associerar till att det inte längre går att hitta den rätta vägen eller en moralisk kompass som inte längre fungerar men för mig är inte bilden klockren till historien – finns där läsare som kan hjälpa mig?

Nåja, nu äntligen har jag samlat ihop mina tankar för att skriva om Kristina Ohlssons senaste deckare Paradisoffer. Precis som i de tidigare böckerna i serien så har Ohlsson hittat till en spännande historia som passar precis… Läs mer

Hur jag än pressar så hinner jag inte klämma dit en text om Paradisoffer till idag men jag har ju faktiskt skrivit om Askungar, Tusenskönor och Änglavakter. Jag tycker att Kristina Ohlsson legat på uppåtvind och blivit bättre och bättre allteftersom.  Om jag nu läser klart boken istället för att blogga så kanske det till och med kan bli skrivet en text tills typ imorgon…

Så långt bra, det är min lägesrapport!… Läs mer