Dejt en solig majdag med brittisk hyllad deckare från Modernista har alla förutsättningar för att bli full pott men nja.  Jag är inte störtimponerad av Mo Hayders Fågelmannen. Trots sina makabra ingredienser och en potentiellt intressant krimmare i huvudrollen med lagom spännande privatliv så brinner det inte till. Det är lite för mycket formulär 1a för att riktigt imponera, dessutom är jag just nu ganska trött på greppet att låta förövaren, massmördaren i det här fallet, berätta sin story i insprängda kapitel. Lite tänker jag när jag vänder blad att jag läst det förut och just det kan … Läs mer

Visst passar det bra att skriva om en deckare precis samma dag som bokbloggsjerkan handlar om genren?

Sara Blaedel är en dansk författare och vad jag förstår så är De bortglömda  den andra av hennes böcker som översatts till svenska.

Jag lyssnade på den som ljudbok och jag tyckte det var helt OK underhållning. Jag gillar ju danska tv-serier typ mordkommissionen eller brottet och i den häraden befinner sig den här historien. Inte lika totalsjuka händelser som i Jussi Adler Olsens deckare men inte heller allt för snällt. Spänning och en berättelse om de allra värnlösaste, de utvecklingsstörda… Läs mer

Hur ser din syn på deckargenren ut och hur ställer du dig till dåligt korrekturlästa böcker? 


Jag är en sådan person som i mitt läsande kan tänka mig att läsa och uppskatta de allra flesta genrer men jag har ett krav. De får inte följa en standardmall. Tyvärr är det allt för många deckare som som jag läst som är just skrivna efter formulär 1A. Jag gillar när det finns något i boken som har gjorts med extra omsorg, om det är miljön som i exempelvis Peter Mays Svarthuset, språket som i Håkan Nessers böcker eller samhällsdiskussionen som hos Katarina Wennstam. Det kan vara historiska skildringar som… Läs mer

Tredje boken på det historiska temat den här senaste veckan får inledas med Stefan Andersson och Holländarens grav. I Ann Rosmans Porto Francos väktare tar hon mig med ännu en gång till den lilla ön på västkusten: Marstrand. Jag som läser känner att hon verkligen älskar sitt Marstrand, hon bjuder en berättarglädje och förmedlar ett stort intresse för öns historia. Den nutida deckarhistorien som är berättelsens ram är inte alls det som fångar mig i hennes böcker – det är de historiska delarna.

Den här gången är det slutet av 1700-talet och början av 1800-talet och det är två kvinnor i huvudrollen.… Läs mer

Och nu har vi dejtat klart Siri och jag. För att kunna berätta varför så måste jag skriva en del om handlingen i Bittrare än döden och vill ni inte få den förstörd så rekommenderas att sluta läsa här.

Anledning nummer ett: Siri driver en psykologpraktik, har arbetat länge och är ändå så totalt oproffsig. Träffar klienter privat som hon dessutom följer med till öde stugor i skogen, pratar om klienter med pojkvännen polisen och andra och är osannolikt naiv i sina möten med människor.

Anledning nummer två: Kvinnogruppen som startas på praktiken är ett samhällsaktuellt inslag och beskriver… Läs mer

Någon sorts frid är den första delen i systrarna Grebe-Träffs serie om psykologen Siri som på sin mottagning på Söder möter alla sorters människor. Hon lever ensam efter att hennes man dött i en drunkningsolycka ett år tidigare och när en av hennes patienter hittas drunknad vid hennes badbrygga så kommer mörkret allt närmre.

Jag tyckte det här var en ganska välskriven svensk deckarhistoria och ett var säkert, jag var tvungen att läsa den i dagsljus. Känslan som kryper på Siri, som bor i sommarstugan, av att vara iakttagen och förföljd, kan få vem som helst att bli mörkrädd. Det handlar för… Läs mer

Det är höst i den tredje delen av Ninni Schulmans desckarserie om Magdalena Hansson. Hon är nu mammaledig och oron över att den lilla lokalredaktionen i Hagfors ska stängas hänger över henne. Livet som hemmamamma passar Magdalena dåligt och när en älgjägare blir skjuten på sitt pass så anlitas hon för att skriva om olyckan, som kanske inte var en olycka? Hör det här dödsfallet samman med en tjuvskjuten varg? Är det en slump att det är bygdens storfräsare till entreprenör som dött?

Precis som i de tidigare böckerna så är kriminalhistorien i Svara om du hör mig  mindre viktig. Det är relationerna… Läs mer

Pojken som slutade gråta är del två i serien om journalisten Magdalena Hansson. Hon arbetar på den lilla lokalredaktionen i Hagfors och hon finner sig allt mer tillrätta i sin barndomsbygd. Hon lär känna gamla vänner på nytt och får många nya, dessutom återser hon sin ungdomskärlek Petter. En het augustidag börjar det brinna i ett bostadshus och snart inser alla att det är en pyroman som härjar i det lilla samhället, den adrenalinstinna jakten på nyheter hittar ända till Hagfors.

Just beskrivningarna av det sociala spelet i ett litet samhälle i glesbygd tycker jag är Ninni Schulmans styrka i den… Läs mer