Så kan det gå, i min postlåda idag kom ett inbundet exemplar av Jessica Fellowes Mysteriet på Asthall. Nu har jag precis lyssnat på ljudboken så mitt ex söker ett nytt hem. Kommentera här i inlägget innan söndag den 20 maj kl 12 så lottar jag en vinnare under söndagseftermiddagen. Väl mött!

Mysteriet på Asthall  av Jessica Fellowes är en traditionell brittisk pusseldeckare som utspelar sig i överklassmiljö strax efter det första världskriget. Berättelsen har sin utgångspunkt i ett autentiskt brott, en krigssjuksköterska blir mördad på ett tåg på väg till Hastings. Hon har avslutat sin tjänstgöring och är på väg till en stilla pensionärstillvaro vid kusten när hon hittas död. I London bor den unga Louisa som drömmer om ett annat liv än att tvätta i olika hushåll. Hennes mor som nyligen blivit änka har svårt att försörja dem och när Louisa ser en annons om att familjen

I Bara du  har deckarförfattaren Ninni Schulman växlat spår till spänningsgenren. Pål och Iris lever båda ensamma och när den en dag lägger märke till varandra i tunnelbanespärren så börjar det som skall bli en relation fylld av omsorg, kärlek och instängdhet. Så mycket mer om handlingen kan man inte skriva om den här romanen utan att röja det som driver berättelsen framåt men jag kan avslöja att det är spännande ända fram till slutet.

Schulman varvar olika tidsplan, nutid blandat med tillbakablickar och hon varvar också berättarrösten. Vartannat kapitel berättas av Pål och vartannat

Nej, inga felsteg tas alls i den här välskrivna deckaren

För mig som är uppvuxen i kanten av en stor barrskog räcker det att jag läser ordet Kåda för att jag ska kunna känna doften. Syrlig, söt och stark och när den stelnar så kan en myra eller annat småkryp bli inkapslad för evigt i den. I Ane Riels hyllade roman så är den lilla flickan Liv inkapslad i en familj och i ett liv som blir allt mer galet. Det är bara det att för Liv är det hennes vardag. Romanen börjar med att fadern kväver farmodern på julaftons morgon, och därifrån får vi följa i en familj i fritt fall. Den lilla gården med djur och julgransplantering blir allt mer vanskött, skräpet staplas så

Eldsystrar är Susanne Bolls första roman i spänningsgenren och jag blev verkligen sugen på att läsa mer om terapeuten Vera Lilja. Hoppas att det här utvecklar sig till en serie, Vera Lilja är något så pass ovanligt i spänningsromaner som en medelålders kvinna och bara det gör att jag vill läsa mer. Sedan är upplägget med att man får följa Vera i hennes arbete med olika patienter på mottagningen i Vasastan mycket tilltalande. Det blir en bra mix mellan Veras privatliv med syster, vänner och särbo, hennes yrkesliv och så spänningsmomentet i att Vera under en tid har fått hotbrev. Hon känner

Kvinnan på bänken av Anna Jansson är den nittonde (!) boken i serien om polisen i Visby och det var en riktigt mysig läsning. Jag tycker att det är fint att återse karaktärerna i polisgruppen, som man lärt känna genom åren, och att de åldras och får nya glädjeämnen och utmaningar att tampas med i privatlivet. Jag uppskattar också att det är spänning utan att bli allt för blodigt eller tekniskt, det är helt enkelt en trivsam stund som man har tillsammans med poliserna på Gotland.

Helt trivsamt är det förstås inte för alla. Kvinnan på bänken heter Julia och hon arbetar som socialsekreterare i Visby, snart

Begrav dina döda av Louise Penny är en passande roman att läsa när snön dalar ned utanför fönstret. Den tar oss med till smällkalla Québec och kommissarie Gamache är på besök, officiellt är han sjukskriven och skall vila upp sig och gå på vinterfestival men när det sker ett mord i det engelsktalande litterära och historiska sällskapets lokaler så dras han in i utredningen. Den som mördats är en historieforskare som ägnat stor del av sitt liv åt att leta efter kvarlevorna av stadens grundare och man kan undra om hans fynd på något sätt skulle ändrat stadens historia, och i förlängningen identitet?

The Dark Angel  är del 10 i serien om arkeologen Ruth Galloway och med den här delen så tröttnade jag rejält på hela grejen. Jag har läst på i serien och irriterat mig på Ruths viktnojor, förhållandet med Nelson som bara frustrerar alla och det omständliga berättandet men de kluriga brotten, de mysiga miljöerna och de udda karaktärerna har vägt upp. Man inte längre. Med den här delen så kändes det bara ointressant och tjatigt. Relationsproblemen hopar sig och det ältas till absurdum, könsrollerna är stereotypa och kommentarerna om utseende är så helt onödiga att jag tänker –