Jag har några dåliga samveten som jag tagit tag i så här under sommaren. Ett av dem är Håkan Lindgrens debutroman Att raka en zebra. Jag pratade med honom under bokmässan och fick boken på en trevlig förlagsfrukost och tänkte verkligen läsa men … Boken blev liggande, och liggande och nu först blev det av och troligen har den blivit liggande där i högen av en anledning. Det här är inte min kopp te. För pratigt, för omständigt och efter en tredjedel av boken inget som fångat mig. Tyvärr föll den här relationsromanen med spänningsinslag inte mig i smaken, det var liksom ingen av karaktärerna som … Läs mer

Då var det dags för del nummer tolv i serien om Erlendur Sveinsson. I Den som glömmer har vi flyttat oss tillbaka i tiden, till 1979 då Erlendur är en ganska nybliven kriminalpolis. Han är intresserad av gamla ouppklarade fall och särskilt är det en ung skolflicka som försvann spårlöst för mer än 25 år sedan som gäckar honom. På varje ledig stund försöker han hitta ledtrådar i det mycket kalla fallet, tyvärr får han fullt upp på jobbet med ett betydligt färskare dödsfall. I en grund damm utanför Keflavik hittas en ung man död och snart leder spåren till den amerikanska flygbasen, hur ska den isländska… Läs mer

Med risk för att anklagas för att vara ytlig så måste jag börja med att kommentera den fantastiskt fina designen på Nilsson förlags nya klassikerserie. Danskt band med greppvänlig yta, flikar att stoppa in i boken under läsningen, en liten limegrön ”bläckplump” på ryggen som följs upp med en insida på omslaget som är i samma färg. Absint kallar de sin nya serie och Louise Kelpe har gjort omslagsformen. Så snyggt!

När sedan ytan följs upp med ett superbt innehåll kan det nästan inte bli bättre. Resa i månljus är en fantastisk text skriven 1937 av den ungerske författaren Antal Szerb … Läs mer

Komma hem är en bok om två pojkars vänskap, en bok om hur det är att resa från den lilla stad man vuxit upp i och hur det är att komma tillbaka hem till en plats som tycks likadan som den man en gång lämnat.

Erik och Tomas är vänner, de föds med bara en veckas mellanrum då i slutet av 60-talet då Armstrong vandrar på månen och allt är möjligt för mänskligheten. De växer upp i den lilla staden i Dalsland och inget kan skilja dem åt. Inget mer än tiden och vuxenblivandet. Erik flyttar till Stockholm och blir akademiker, Tomas drar till Göteborg för att göra affärer och bara minnet av lyckan i det eviga barndomsögonblicket… Läs mer

Tilde de Paula Eby har i dagarna släppt sin självbiografiska bok Tiden läker inga sår  och den landar i den svenska samtiden som en rejäl påminnare om hur det är att växa upp i en familj som präglats av rotlöshet och migration.

Tilde själv växte upp och blev den duktiga flickan som minsann skulle visa att hon hörde hemma i Sverige, hon såg till att vara lagom framåt, lagom smart, lagom söt och lagom det mesta. En dag ringer det en kvinna till TV 4 och berättar för Tilde att hon har en väska i sin ägo som hon tror kan höra till hennes släktingar. Väskan var funnen på vinden i Kubas konsulat i Chile… Läs mer

Igår kunde man på Kulturkollo läsa en fin intervju med Xiaolu Guo och jag passar på att reprisera min text om hennes roman som jag läste i påskas.

Jag är Kina är en påskgul roman som passar fantastiskt bra att läsa en långhelg som denna. Den är en text som är både lättläst och synnerligen tänkvärd. I lager på lager diskuterar Xiaolu yttrandefrihet, diktatur och livet som dissident samtidigt som en vacker kärlekshistoria vecklas ut framför våra ögon. Genom brev mellan Mu och Jian, lappar och dagböcker får jag som läser följa två ungdomar i Kinas väg mot medelålder. Det framgår ganska snart att

På författarbokcirkeln under årets bokmässa så pratade Cilla Naumann mycket om sitt skrivande och en av alla anteckningar jag har i mitt block lyder typ:

Jag jobbar hela tiden med språket, skriver, stryker, skriver, styrker och det strukna lämnar alltid spår i den färdiga texten. Tomrummen av det strukna finns där och de fragment av texter som lever kvar genom alla bearbetningar, som överlever processen blir till de byggstenar som romanen konstrueras kring.

(ur minnet från i lördags, 20150925, så inget direktcitat)

Veckan på Kulturkollo handlar om skrivandet. Kolla in!… Läs mer

Jag hade liksom tänkt att skriva något lite småkul och sammanfatta min mässa men det blir intet. Just nu vårdar jag min boksmälla med mineralvatten och en härlig fransk feelgod med svärta. Jo men, just. En bok alltså. Läsa, det gör man inte alls en mässhelg, men nu så.

Verkligheten attackerar och framåt veckan ska jag på ännu ett utbildningstillfälle på GU. Inte särskilt sugen alls men måste man så måste man. Får lägga undan min roman och ägna mig åt samhällsvetenskapliga metoder istället!

Sista bilden från mässan får bli en av Jan Guillou. Han är det närmaste inventarie på mässan och behöver komma… Läs mer

… Läs mer