Jag är omåttligt förtjust i de här pysselböckerna från Tukans förlag. De passar både killar och tjejer och har utmaningar a la Finding Waldo. Skulle kunna köpa ett helt gäng, särskilt när jag fyndade för bara två tjugor på mässan!… Läs mer

Ting tar tid, texter tar tid.

Först 30 år efter att Aidsepidemin bröt ut i Sverige är Jonas Gardell redo att skriva de här böckerna som bottnar i hans egna erfarenheter. Han skriver om vänner som inte fick åldras, vänner som hellre tog sitt liv än att dö i sjukdomen och ett samhälle som kallade sjukdomen bögpest.
– Kanske var jag tvungen att få distans, kanske var samhället redo att ta emot dem först nu eller så var det så att jag faktiskt inte varit tillräckligt bra författare förrän nu?

Han berättar att hans motto när han skriver är att det ska vara modigt och ambitiöst, den här gången har också … Läs mer

Ett av de seminarier som jag hade sett mycket fram emot var lördagens samtal mellan Gunnar Bohlin och Edmund de Waal som presenterade sig såhär:
– I write books and I make pots. In that order.

Det går ett mummel genom publiken när han plockar fram några stycken ur fickan, han bär alltid runt på delar av sin skatt. Netsukerna. Och så börjar han berätta om sin resa i familjens historia tillsammans med de små japanska konstverken som han ärvt av sin farmorsbror Iggy. Arvet kändes både fascinerande och betungande, och han tillbringade år i arkiven runt om i Europa för att komma sanningen på spåren.… Läs mer

… Läs mer

Det är verkligen roligt att Nordiska Rådets litteraturpristagare Merethe Lindström fått mycket, mycket media i samband med mässan. Hennes roman är alldeles särskilt fin läsning som på norska har titeln Dager i stillhetens historie.  Omslaget visar tomma öde rum utan liv och stilla, lugn och välskriven är berättelsen om Simon och Eva. De har levt ett långt liv tillsammans men nu finns inte längre tillsammans, bara tillvaro sida vid sida.

Vissa dagar glömmer jag nästan hans tystnad. Då känns det bara som en övergående stillhet, att vi snart kommer att prata med varandra. Han kommer… Läs mer

4 dagar av intensiv mässa med massor av trevliga tjöt med bloggisar, spännande seminarier, monterprogram och oväntade möten är slut. Jag är också rätt slut. Bokmässebaksmällan smyger sig sakta på och imorgon är det vardag igen. Bubblan ska spräckas redan ikväll, då ska skolveckan förberedas. Först ska jag bara vila en timme eller två 🙂

Jag har funderat en hel del kring den drös av författare som mer eller mindre förtäckt gör upp med sina kända föräldrar. Under våren har jag läst både Felicia Adjö, Stäpplöperskan och Om man håller sig i solen – böckerna är sinsemellan olika men har temat med otillräckneliga föräldrar gemensamt. Varför går man ut i offentligheten, varför vill man på ett närmast terapeutiskt sätt rensa  bland barndomstrauman? Har det ngt allmängiltigt intresse eller? När jag lyssnar till Johanna Ekström så säger hon att hon ville skriva en bok som skulle vara en brandvägg mellan henne och hennes ofödda… Läs mer