Hur som, författaren Ramqvist verkar älska att använda vädret och årstiden som
Idag på Lundströms bokradio möter Marie en av de författare som verkligen borde vara aktuella för ett av de två nobelpris som skall tillkännages om ett par veckor. Jag inne samtalet mellan Kristina Sandberg och Jamaica Kincaid på Stockholm Literature för tre år sedan och det var så fint. Jag har läst fyra av Kincaids romaner och skall jag välja en favorit så får det nog ändå bli Annie John. Lucy och läsningen av den blev så väldigt bra tack vare bokcirkeln i Lundströms som jag rekommenderar alla att lyssna på om man vill lära känna författarskapet och få olika röster om både romanen och
Resten av allt är vårt av Emma Hamberg börjar med att berättaren, som heter Emma och är författare lämnar in sina skilsmässopapper. Hon har levt med en man i mer än 20 år och kärleken har för länge sedan tagit slut. De har tre flickor tillsammans och inte är det enkelt att skiljas, särskilt inte då hennes man är allvarligt sjuk. Får man ens det? Får man sedan, bli lycklig tillsammans med någon annan? Hamberg har i flera intervjuer berättat att hon, när hon skilde sig, bestämde sig för att leva livet som i en romantisk komedi och att våga tacka ja till det som kom i hennes väg. Så bra det nu går med tre tonårsdöttrar
Kodnamn Flamingo heter Kate Atkinsons roman Transcription på svenska och jag köpte mitt engelska exemplar på resan till Eastbourne i våras. Nu först blev den läst, och jag har gjort en kombo mellan lyssna och läsa vilket fungerade bra. Jag gillar Kate Atkinson och hennes Liv efter Liv och En gud i spillror var båda mycket fina läsupplevelse. Förväntningarna var alltså höga och till viss del så infriades de. Atkinson utforskar i sin nya roman flera teman som är aktuella också i dagens Storbritannien, lojalitet, sanning och hur långt man skall sträcka sig för att leva upp till de brittiska
Han Kangs Den vita boken är en text som förtjänar en fantastiskt välformulerat och vackert inlägg här på bloggen. Med nedslag i allt det vita omkring oss – snö, salt, ris och krispiga bomullslakan och med konnotationer till kyla, renhet, tomhet och sorg så skriver hon en bok fylld av korta texter som väcker många känslor. Vemodigt och sorgesamt är orden som först kommer till mig efter att jag läst klart.
Stramt och poetiskt i gränslandet mellan roman och diktsamling så presenterar Kang de vita fåglarna, det nyfödda barnets lindor och spåren i nattstånden is. Avsked
14 oktober får vi reda på vem som vunnit The Booker Prize 2019 och häromdagen tillkännagavs den korta listan över nominerade.
Margaret Atwood (Canada), The Testaments (Vintage, Chatto & Windus)
Lucy Ellmann (USA/UK), Ducks, Newburyport (Galley Beggar Press)
Bernardine Evaristo (UK), Girl, Woman, Other (Hamish Hamilton)
Chigozie Obioma (Nigeria), An Orchestra of Minorities (Little Brown)
Salman Rushdie (UK/India), Quichotte
Jag fortsätter min läsning inför bokmässan och en av författarna som jag ska äta frukost med där är Liane Moriarty. Hennes böcker är älskade av många och bearbetningen av Big Little Lies till TV är både en kritiker- och tittarsuccé. Relationer, hemligheter och lögner är återkommande teman i hennes böcker och miljöerna/karaktärerna är ofta ur den australiensiska medelklassen. Jag har läst det mesta som kommit på svenska och ofta tyckt att böckerna varit lite långa och ganska pratiga. Nu var det dags för Nio främlingar.
Kärleksromansförfattarinnan Frances är på väg till en tiodagars kur på
Om ett par veckor släpps Tessa Hadleys roman Late in the Day på svenska med titeln Sent på dagen. Eftersom jag ska lyssna på Hadley på bokmässan så ville jag absolut hinna med att läsa innan, det fick alltså bli ljudbok på engelska.
Romanen om de två medelålders paren Alex och Christine, Lydia och Zach är en formidabel läsning/lyssning och med tanke på att det är Amanda Svensson som översatt den till svenska så kan man känna sig trygg med att den blir lika bra i svensk tappning. Vi får alltså möta två gifta övremedelklasspar boende i London som känt varandra ända sedan ungdomen. Precis i början av romanen
När Linda Boström Knausgård släpper en bok så vill jag genast läsa, hennes språk är så precist och texterna ofta nära, sköra och hudlösa. Så också i Oktoberbarn.
Det här är en roman om en författare som sjunker allt djupare in i depressioner och som under flera omgångar tvångsvårdas inom psykiatrin. I fabriken får hon elchocksbehandlingar, hon är helt i vårdens våld och kan inte protestera mot behandlingarna som hon upplever förändrar hennes minnen, hennes förmåga att hitta språket och hennes personlighet. För att inte tappa bort sig själv helt så skriver hon ner fragment av minnen från sin barndom,
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer