Mitt första möte med Majgull Axelsson var i hennes roman Aprilhäxan som jag läste och tyckte mycket om någon gång på 90-talet, när nu en ny roman släpptes som e-bok så var jag snabb att låna hem den. Jag hade högt ställda förväntningar om en bok med socialt patos och starka kvinnor som inte infriades inte fullt ut, så sammanfattas mitt intryck. Där fattas en slags värme och jävlar anamma, ilska och handlingskraft som jag hela romanen igenom sitter och väntar på. När det kommer är det för mjäkigt och klent och the happy end är lite för rosenskimrande. Slutet känns som alldeles för lättvindigt… Läs mer

Då har det äntligen hänt, jag har läst den första boken i serien om den norske polisen Harry Hole. I Fladdermusmannen  kommer Harry till Australien för att undersöka mordet på en ung norska. Han möts vid flyget av en poliskollega, Andrew, som vägleder honom i fallet som snart utvecklar sig till en serie mord. Allteftersom förstår jag som läser att varken Harry eller Andrew har helt enkelt med sina privatliv, Harry träffar dessutom en svensk flicka som också blir inblandad och inte ens kärleken är enkel. Jag får genom mötet med Andrew också … Läs mer

Den här har bloggen skrivit om redan tidigare och tyckt om. Boken är en 9/11-skildring och en New York-skildring om en pojke som förlorar sin pappa i terrorattacken. Denna huvudberättelse är ”gripande” som det står på baksidestexten samt orginell och greppet att berätta genom pojken, som är hyperintelligent men inte förstår människorna omkring sig eller sig själv i traumat efter tragedin, är smart och väl genomfört. I en bihandling berättas om förhållandet mellan pojkens farmor och farfar, gripande även detta men med en något sökt twist som kanske känns lite väl mycket ”språkvetarexperiment”… Läs mer

Annika har en av bokbloggosfärens mest trogna utmaningar, varje fredag ställer hon en fråga och så hoppar vi runt på varandras bloggar och läser svaren. Äntligen dags igen för bokbloggsjerka!

Vad är det som gör att du fortsätter läsa en bok du har påbörjat och vad får dig att sluta läsa den för att stoppa tillbaka den på hyllan för all framtid?
Först och främst är det spännande livsöden i romanform som lockar mig, där måste finnas människor som jag kan relatera till och ett driv i berättelsen, jag vill samtidigt gärna kunna reflektera och fundera över människornas handlingar… Läs mer

Frågan är om tiden i Per Pettersons roman rusar fram eller stilla meandrar sig fram genom tillvaron. Jag förbannar tidens flod låter liksom inte alls lika levande och upprört som det norska Jeg forbanner tidens elv; älven brusar och forsar, stilla flyter floden. Ett är säkert att när sonen Arvid börjar sin historia så väljer han att berätta om den gången när tiden var utmätt för modern i familjen. Det är 1991, hon får ett cancerbesked och far då genast hem till Fredrikshamn för att träffa sin gode vän och göra en resa som, för henne är absolut nödvändig. Hon… Läs mer

Lyran utmanade redan i april – hittar vi den kommande nobelpristagaren månntro?

Jag har hamnat mitt ibland litteraturpriser med mina tankar. Kanske för att jag ibland gillar det där med att spekulera och tävla så smått… Hur har ni det med spekulationerna, har de satt igång hos er ännu?

Lyrans Noblesser har en bokblogg där nobelpristagare i litteratur lyfts fram nu och då. Mitt läsande av pristagare tog mer eller mindre slut för några år sedan eftersom jag bestämt att läsa alla. Tröttnade efter ett trettiotal och läser nu bara de som jag verkligen lockas av. Vargas Llosa var … Läs mer