Jag blev ju så barnsligt förtjust i En handelsman i blod och Att leva är också en sträckläsare, men inte på samma nivå riktigt. Jag saknar En handelsmans… drastiska humor. Här är det mer hard-core diskbänksrealism om nu kinesiska fattigbönder hade haft diskbänkar. Det är ingen lek för Fugui när han spelar bort familjens egendom och får sälla sig till arrendatorerna på hans forna marker. Med facit i hand kanske han ändå haft tur när kommunisterna tar makten och inte minst under kulturrevolutionen då forna markägare straffas hårt. Fugui och hans familj lider dock sin beskärda del av umbäranden,… Läs mer
Senaste kommentarer