GPs bokprat på nätet fortsätter med Johanna Holmströms Asfaltsänglar – en bok som jag tycker mycket om. Så här skrev jag i början av maj:

asfaltsänglar – här snackar vi religionsdebatt!

Man kallade dem asfaltstänglar, men de var inga änglar, bara fallna flickor som spräckte sig själva och sin längtan över gatorna. De var döda redan innan de träffade marken. Som skal vandrade de omkring, kanske i månader, redan döda. Utan att de själva visste om det. 

Maria, Fadime, Pela och den fiktiva huvudpersonen Samira är alla unga kvinnor som försökt att bryta sig ur en kultur som de fötts

… Läs mer

– Knock, knock, who’s there?

Så börjar ett antal skämt och svaren är nästan alltid en lek med språket på något sätt. Dubbeltydighet, omkastade talesätt eller uttalslekar. Den sortens lekfullhet genomsyrar Etgar Kerets senaste novellsamling också. Med dörrar som öppnas och stängs, hål till underjorden och revor i verkligheten som man kan både bildligt och bokstavligt kan passera genom så ger oss den israeliske författaren en härlig läsresa.

Om jag i åtta procent av ingenting läste den sorglöse ungkarlens absurda beskrivningar av livet och kärleken så är Suddenly a Knock On … Läs mer

Under denna rubrik skriver Gästbloggaren om böcker som bloggen redan avhandlat. När de var aktuella. Lika delar okunskap, arrogans och dåligt minne garanterar dock att reflektionerna är opåverkade av vad som skrevs på recensionsdatum.


Sofi Oksanens När duvorna försvann handlar om Estland under kriget. De ryska ockupanterna drar sig tillbaka och tyskarna hälsas som befriare. Under några militära framgångsår utgör den tyska militären och dess medlöpare Tallins societet. Landsbygden anpassar sig snabbt till de nya härskarna från den nyligen påtvingade socialiseringen… Läs mer

Bilden hämtad från Incidental Comics

Läser att försäljningen av böcker gått ned med 20 procent förra året – nu är det inte på grund av mig, det ska sägas. Visst får jag en del rec ex men vi i familjen köper mycket böcker också. Troligen mer än tresiffrigt antal, peppar nu alla att köpa en bok eller två i sommar!… Läs mer

Inte trodde jag att Sami Said skulle läsa sin text så bra!

Sedär, nu hade jag förutfattade meningar om killen som i de flesta intervjuer framställer sig som lite udda och som medvetet använder sitt självvalda utanförskap i sina texter, så också i  Monomani. Den har funnits nedladdad i min telefon några veckor nu och inte förrän i måndags när jag lyssnade till Saids nyskrivna novell på P1 fick jag tummen ur att börja lyssna.


Monomani är en grymt väl vald titel på den här närmast maniska monologen, den läses dessutom otroligt intensivt i (nästan) en enda ordström där Sami Said knappast … Läs mer