Bonjour Tristesse, goddag vemod, sorg och ruelse. Äntligen har jag fått tummen ur att läsa den här tunna franska klassikern och jag undrar varför det tagit så lång tid? Det här var ju en fantastisk läsning, på 100 sidor prick får jag lyssna till Cécile som berättar om den där sommaren när hon var 17. Hon har just kuggat sin kurs på Sorbonne och sommaren skall tillbringas tillsammans med fadern och faderns älskarinna Elsa i ett hus på Rivieran. Två månader av lättjefullt liv ligger framför dem när faderns väninna Anne dyker upp från Paris, spelets regler förändras i ett slag, maktbalansen skiftas
… Läs mer
Senaste kommentarer