Jag fullkomligt älskade romanen Blicken, filen, pilenav Dorthe Nors som jag läste 2017. Klart att jag också måste läsa essäsamlingen som nyligen översatts till svenska av Ninni Holmqvist. En linje i världen: Ett år på Nordsjökusten är också den fullkomligt ljuvlig läsning och jag drabbades av en stark lust att resa till Jyllands västkust. Nors tar mig med i det personliga förhållandet hon har till trakten, hennes sommarhus, barndomens semestrar och alla de minnen hon har från sin uppväxt på Jylland.

Med utgångspunkt i det personliga vidgar hon samtalet med läsaren och hon skriver på ett sådant… Läs mer

För nästa exakt sju år sedan åkte jag på en riktigt härlig tantresa till Amsterdam. Tulpaner, museer och bokcirkel stod på programmet och passande nog hade jag redan tidigare läst Jessie Burtons Miniatyrmakaren. Den, och fortsättningen, Lyckans hus, är perfekt läsning om man är sugen på att läsa om det historiska Amsterdam. I Lyckans hus har den lilla flickan Thea Brandt vuxit upp och närmar sig sin 18-årsdag. Hennes moster Nella har tagit hand om flickan som sin egen dotter och när nu Thea närmar sig vuxenlivet så är det dags att börja fundera på hur Thea skall kunna giftas bort så förmånligt… Läs mer

Mikael Yvesand vann priset som årets debutant när Borås Tidning firade härom månaden och självklart ville jag läsa romanen Häng City.  Den utspelar sig i slutet av 90-talet, det är sommaren mellan sexan och sjuan och de tre pojkarna som hänger hela sommaren är som killar är mest. De har lite småtråkigt, de bor i en rimligt stor stad men bostadsområdet är där man håller sig. De bestämmer sig för att skapa lite action i vardagen och de grenslar sina cyklar för att fara till barndomens stuga vid älven och den där utflykten blir väl inte helt det som de hade tänkt. Sommaren fortsätter med jakten på kickar,… Läs mer

April är en opålitlig månad och gårdagens lovikavantar till snöflingor kändes väl sådär. Idag ska solen skina och då blir det fågelkvitter och långpromenad. Hoppas jag inte går på något lur, det är ju ändå den första april … Som vanligt så stämmer vi av läget i en utmaning, häng gärna på och svara på frågorna i dina egna kanaler.

Nora Dåsnes Låt skogen leva är en serieroman som uppmanar barn och unga att använda sin röst och försöka påverka det som är viktigt på riktigt. Tuva, Linnéa och Bao går i sexan och det är vårtermin. Snart ska klassen splittras och det lilla gänget leker ofta i skogen bredvid skolan. Särskilt är det killgänget i andra klassen som de ”krigar” med och när Bao, som är ordförande i elevrådet, på ett möte förstår att skogen skall avverkas för att skolan behöver en större parkeringsplats så börjar tjejerna att fundera på hur kan göra motstånd.

De inser att de behöver samla ihop en opinion och… Läs mer

Långtidscovid är ett riktigt skit. Det visste jag sedan tidigare eftersom jag har flera vänner som drabbats men det var ändå intressant att följa Annah Björks sjukdomsskildring i Jag är inte här, det här händer inte. Hon är musikjournalisten som reser jorden runt och skriver recensioner med tighta deadlines, har två barn varannan vecka och ett stort hus att ta hand om som finner sig helt bunden vid hemmet, ständig feber rasar i hennes kropp och hon är oändligt trött. Sjukvården tycks ha glömt bort henne och snart är ekonomin raserad, som frilansare så är det omöjligt att tacka nej till jobb och … Läs mer

Judith Hermanns roman Hemma är en alldeles speciell läsning. Vi hade den som bokcirkelbok i bubblarna och vi var rörande eniga om att det var en roman som krävde sin läsare. Ramberättelsen handlar om en medelålders kvinna som flyttar till en kustby för att börja om, hon ska arbeta på sin brors restaurang och hon flyttar med lätt fysiskt bagage. Kanske kan det bli så att hon kan hitta ett hemma, ett ställe där hon kan rota sig?

Fragmentariska scener, minnesbilder som man en stunden tror på och nästa stund tvivlar på, en opålitlig känsla sprider sig genom läsningen och om huvudpersonen undrar man till… Läs mer

Jag hade stora förväntningar på Taylor Jenkins Reid Äkta Kärlekar, jag var väldigt förtjust i Daisy Jones & The Six  som var liksom punkigt dokumentär och därför blev fallet till den här romantiska romanen ganska brutalt. Helt annorlunda läsning och kanske var jag inte helt på humör och därför tyckte jag nog mest att det blev lite tramsigt.

Men, med det sagt så är det många som gillat berättelsen om Emma Blair som sitter på en restaurang och firar sin far som ska gå i pension, hon ska snart gifta sig med Sam och kanske ska de ta över Emmas föräldrars bokaffär. Då ringer telefonen och Emma får ett … Läs mer