”Vår sköna plikt är att föreställa oss att det finns en labyrint och en tråd.”
… Läs mer
Det här är en bok som man inte ska läsa när man är lite småsugen, matlagningen är så läckert beskriven att snålvattnet rinner till.
Alice är drygt femtio, hennes man har lämnat henne för en trettioåttaåring och Alice inser att livet som hemmafru i Dublin är slut. Hon måste försörja sig och ett försök med jobb på en revisionsbyrå fungerar sådär. Kontor passar henne inte alls, hon bestämmer sig för att plocka fram sina matlagningskunskaper från ungdomsåren. Hon startar en matlagningskurs i sitt kök. De som söker sig till hennes kurser har alla sin berättelse och man kan ju gissa varför boken heter … Läs mer
Karavan – tidskriften för alla som gilla världslitteratur! |
Gästbloggar’n har laddat upp inför sommaren. |
Mina franska böcker hittar jag allt som oftast på det fina lilla förlaget Sekwa. De är mästare på både fransk feelgood och sorgesam feelbad. Några av de författare som jag kan rekommendera är Delphine de Vigan, Muriel Barbery och Grégoire Delacourt. Bjuder en repris av en text om en bokhandel där Proust är självskriven på hyllorna:
Omslag och titel på den här Sekwaromanen gör så att man spinner loss. Vilken dröm det vore att driva en drömbokhandel med goda böcker, god fika och en antikvariatsdel och i romanen möter vi två udda själar som
Då är det halvtid – halva året har gått och hälften av läsningen avnjuten. Jag har ett halvår av varierad kompott bakom mig och hittills har jag läst 88 böcker av författare från 29 olika länder. Det är ungefär enligt plan och jag är en så’n som helt villigt erkänner att jag räknar både böcker och länder.
Varför? Är det viktigt?
Nej, egentligen inte. Det är viktigare med antal länder än antal böcker, helt klart. Det där med antal böcker är klart missvisande, om jag läser en ungdomsbok eller en feelgoodare på en timme drygt och sedan jämför den med Wolf Hall som tog mig ungefär trettio timmar… Läs mer
Underbara böcker väntade mig hemma i brevlådan, jag måste planera om min läsning i sommar! |
konstaterar bonden Helmer när han 57 år gammal äntligt försiktigt och stilla prövar på att gå sin egen väg. Hans liv har gått i vardagslunk på det lilla småbruket tillsammans med familjen. Helmer
Pilen på omslaget pekar uppåt, sätter riktningen för boken och jag gillar verkligen den snygga designen samtidigt som jag bläddrar och bläddrar i mitt exemplar av Tom Rachmans roman Stora makters uppgång och fall och inte blir klok på vad jag ska skriva. Jag har vikt ett stort antal hundöron och jag brukar gilla berättelser som hoppar mellan tiderna, i det här faller är det flickan/kvinnan Tooly som 10-, 20- och 30-åring som jag får möta. Jag får följa hennes minst sagt ovanliga uppväxt och hur hon till sist hittar en trygg plats i ett antikvariat i Wales, böckerna blir vänner för livet. De försvinner… Läs mer
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Den här bloggen innehåller kakor. När du klickar dig vidare så accepterar du också att kakor hamnar på din dator, surfplatta eller mobiltelefon.
Senaste kommentarer