Programmet är kommet. Mums för en som gillar världslitteratur. Nu gäller det att fundera över vad jag vill höra och vad jag ska läsa för att förbereda mig. |
Ses vi där?
Programmet är kommet. Mums för en som gillar världslitteratur. Nu gäller det att fundera över vad jag vill höra och vad jag ska läsa för att förbereda mig. |
Home is where I can write – säger den kanadensiske författaren Michael Ondaatje som växte upp i Sri lanka, reste till England som tioåring och som nu skrivit en bok om just den resan. Kattens bord är delvis en självbiografisk bok men inte särskilt mycket så i den direkta handlingen. Ondaatje berättar att han minns väldigt lite av sin egen 21 dagar långa resa från barndomens ö till storstaden London, förutom att han spelande briljant bordtennis. Det är istället mer en slags känsla som han har velat utforska i boken och när han började skriva den så trodde han att det skulle bli en… Läs mer
Historiska romaner ska helt enkelt vara riktigt goda samtidskommentarer.
De usynlige är titlen på Roy Jacobsens nya bok som han berättade en hel del om i samtalet på Louisiana literature. Boken handlar om livet på en ö i Nordnorge och han menar att det är en fabel som han skrivit. Ett litterärt koncentrat av alla tappar nordnorska öar. En saga om vacker besjälad natur, helig och mystisk som också nödvändig för att överleva. Tiden är den när oljan kommer till landet, det är efter kriget och plötsligt ska alla barn göra något annat än sina föräldrar. De ska bli något mer.
På ön bor den lilla familjen… Läs mer
Men hallå, ska mänskan aldrig skriva om Louisiana Literature då? Vi väntar otåligt …
Jodå, men först kommer en reflektion kring Curtis Sittenfelds senaste roman Systerland. Minnesgoda bloggläsare vet att jag inte är särdeles förtjust romaner om synska tvillingar (hej Niffenegger och Ljungqvist), faktiskt inte romaner om övernaturligt överhuvudtaget. Hur kommer det då sig att jag läser en bok om två synska systrar i St Louis som har förbannelsen eller är det gåvan, att kunna se och lägga märke till mer än vi vanliga dödliga?
Det fanns en tid då jag totalt plöjde Herbjörg Wassmos böcker. Det var slutet av 80-talet och början av 90 som var min Wassmotid, trilogin om Tora (som börjar med Huset med den blinda glasverandan) och Dinas bok sträcklästes. Sedan har jag liksom glömt bort min favorit, vilken tur att jag blev påmind i fredags på Louisiana literature.
Det är vanskligt att skriva en god bok om idyllen. Jag skulle säga att det är omöjligt.
Det menar Herbjörg Wassmo och så berättar hon om sin senaste roman 100 år som delvis är en självbiografisk släkthistoria. Den hämtar sitt stoff från Herbjörgs mamma,… Läs mer
Om jag har tillräckligt bra nät så kommer några direktrapporter under dagen!… Läs mer
Jag har inte hans rygg, hans hand eller hans lukt. Allt har försvunnit ifrån mig.
Falafelkungen är död och hans hustru Simona har lagt sig på allmänningens fotbollsplan för att vänta på katiusjan – de libanesiska raketerna – som avfyrats för att förinta den lilla staden i norra Israel. Det är natten innan hennes makes dödsdag, han har nu fattats henne i sex långa år. Trots att hon har de sex barnen som påminnelse om honom så kan hon inte hitta tillbaka till livsglädjen. Hon längtar efter den sorglösa femtonåringen som såg sin tillkommande, som kände skrattkornen i magen… Läs mer
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Den här bloggen innehåller kakor. När du klickar dig vidare så accepterar du också att kakor hamnar på din dator, surfplatta eller mobiltelefon.
Senaste kommentarer