Att Kate Atkinson är en fantastiskt bra författare visste jag sen tidigare, men så här bra? Det är närmast overkligt vilken roman hon har skrivit i En gud i spillror.

Återigen får vi möta den engelska övremedelklassfamiljen Todd. I Liv efter Liv var det Ursula som levde sitt liv om och om igen och i den här romanen är det brodern Teddy som lugnt och stilla försöker leva sitt liv efter att ha överlevt uppdraget som pilot under det andra världskriget. Den unge mannen som drömde om att bli författare och poet, hamnar på bank som sin far och flygvapnet känns närmast som en räddning. Han utbildas till… Läs mer

I många stycken är Elizabeth Hands roman helt glimrande läsning även för en sån som jag men så kommer det passager när jag bara tänker Toooooo Much. Jag fattar poängen, jag hänger med … det finns en poäng med kroppsvätskorna, knarket och misären men för mig är lagom bäst. Jag minns att jag tänkte precis likadant när jag läste Dark Places av Gillian Flynn. Så jä**a bra och så väl mycket skit. Finns det något som heter grime-lit?

I Generation Loss får jag följa med den neddekade fotografen Cass Neary till en lite ö utanför Maines kust. Hon hade några år i rampljuset som 20-åring när hon fotograferade… Läs mer

18 april drar nästa Kulturkollo läser igång. Då pratar vi om Miniatyrmakaren. Hääääng på!

… Läs mer

Jag skulle velat varit i Umeå! Tur man kan kolla på webben!

… Läs mer

 ”För Mary, en roman som genom ett starkt och berörande språk skildrar kontrasten mellan systemets förtryck och den enskilda människans styrka och känslighet”.


Nu kan jag inte skjuta upp läsandet av Aris Fioretos Mary längre. Idag annonserades att den fått Sveriges Radios romanpris och som grädde på moset så går den just nu som radioföljetong. Jag ska podda ner de 35 delarna och lyssna under våren, helt klart!… Läs mer

Nu är det inte huvudsakligen Elsas barndom och vuxenblivande som man får följa i den här romanen av Astrid Rosenfeld utan bröderna Lorenz och Karl. De växer upp i en liten by i Bayern med sin snälle men svage far och en mamma som är bokstavligen tokig. Familjen driver ett litet pensionat och som stamgäst har de en äldre man som kallas Murmeldjuret av barnen. Han kvaddade sin bil på väg ut ur byn för ett antal år sedan och blev sedan helt enkelt kvar.

Hela romanen börjar med att mamman kastar sig ut från en balkong och att fadern lämnar sina båda söner i den excentriske och godhjärtade Murmeldjurets vård.… Läs mer

Med anledning av veckans tema på Kulturkollo repris från 2010:

 ”Det viktigaste är inte att äta, inte att leva, utan att veta varför.” (s 146)

På Rue de Grenelle, i ett tjusigt hyreshus i den burgna delen av Paris ligger den beundrade och fruktade herr Arthens och letar i sitt minne efter en smak. Hela sitt liv har han varit närmast besatt av smaker, dofter och konsistenser och yrkeslivet har ägnats åt att betygsätta förstklassiga restauranter. Han har av sin husdoktor fått veta att han har 48 timmar kvar att leva och nu går han systematiskt genom sina minnesvärda matupplevelser för att återfinna