Tredje boken om åklagare Jana Berzelius heter Prio ett och den börjar med att hon nås av beskedet av att hennes mor dött i en hjärtattack. Samtidigt får vi som läser följa den tonåriga flickan hem från nattjobbet på Mc Donalds, hon bär på en ständig oro för sin lillasyster och väl hemma inser hon att något förfärligt har hänt. Systrarnas mamma sitter fastsatt med buntband i en stol och där händerna suttit finns bara stumpar kvar. Snart dyker ambulanspersonal upp för att ta hand om kvinnan men frågorna kvarstår. Vem har mördat henne? Varför stympade lemmar? Polisgruppen i Norrköping där Jana är åklagare… Läs mer

– repris från tisdag 18 augusti 2015 –

Hon såg upp från boken. Så urbota tråkiga alla dessa klagovisor om bristande kommunikation var! Om man verkligen vill kommunicera med någon, lyckas man något så när.

Så tänker Nicole när hon, nyligen pensionerad lärare, sitter på flyget bredvid sin make André, historikern. De är på väg för att hälsa på Andrés dotter Mascha i Moskva och Nicole längtar efter att ha sin make för sig själv. Hon vill uppleva Sovjetunionen och resa runt för att se det kommunistiska samhället som hon och hennes man med sina lenin-marxistiska ideal får dubbla känslor

De sista vittnena  är min fösta hela läsning av nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj och det är en lyssning som har tagit lång tid. Jag har hört det som översättaren kallar ”solon för barnröster” under fler månader, några varje vecka. Det är mycket svårt att värja sig för alla dessa vittnesmål, en efter en berättar de vuxna överlevarna från det andra världskriget personliga minnen från ”sitt” krig. I korta minnesfragment skildras de och med alla sina detaljerade solon bildas en flerstämmig symfoni där krigets fasansfulla sanning blir så ytterligt… Läs mer

Igår hade jag och dottern Eurovisionkväll och när vår egna privata poängräkning var klar hade Australien vunnit, tätt följda av Ukriana. I verkligheten blev det en rafflande upplösning där det stod mellan Ryssland och Ukraina och folkets röster avgjorde, 1944 av Jamala är en maffig ballad om Jamalas gammelfarmors öde när hon fördrevs från Krim av Stalins styre. Med en refräng sjungen på krimtatarernas eget språk blir hela grejen en stark markering mot den stora grannen i norr. Jag tycker det var en värdig vinnare men något litet besvärlig ety jag hade föresatt mig att tipsa om litteratur från… Läs mer

Klockan närmar sig sju en vacker majkväll och det är dags för Nuruddin Farah på Litteraturhuset. Elise Karlsson är  den som ska samtala med en av Afrikas mest omtalade författare. Nyligen läste jag hans roman Kartor och det är sannerligen komplex litteratur. Farah berättar att han levde i exil när han skrev trilogin som inleddes med Kartor. Han var närmast besatt med tankarna på sitt forma hemland när han skrev och han tror att det var nödvändig förutsättning för att böckerna skulle bli skrivna. Han berättar att han läst mycket i sitt liv och han har inget mot att låna lite här och där när han … Läs mer

Jag har lyssnat i en vecka på Maria Ernestams nya roman Den sårade pianisten och jag tror att jag har börjat om eller spolat tillbaks 100 gånger. Så känns det i allafall. Igår lyssnade jag klart och jag känner mig lite ledsen över att jag inte längre är helsåld på Ernestams böcker. Lite sorgset är det att en favoritförfattare liksom inte längre känns något extra.

Tyvärr, det blir nog inga fler böcker lästa för trots att Ernestam låter sina huvudpersoner resa världen runt för att söka sanningen om en älskad moster och både familjehemligheter och annat relationstrassel avhandlas så blir jag… Läs mer

Just nu är jag på jakt efter böcker som ger mig nya perspektiv på Sverige och svenskarna. De senaste veckorna har debatten om muslim 2.0 böljat på ledar- och insändarsidor och jag själv arbetar i en multikulturell miljö och förstår mig inte på vårt behov av att kategorisera människor i vi och dom. Det var med den tanken gnagande i bakhuvudet som jag beställde och läste Qaisar Mahmoods debutroman Halva liv.

Och så fick jag mig en något annan historia än väntat. Halva liv är en universell och vackert beskriven berättelse om en son som vakar över sin far. En far som han inte har något vidare relation till… Läs mer

I veckan har Göteborg finbesök av den somaliske författaren Nuruddin Farah. Under långhelgen som gick så läste jag hans Kartor  som var för mig en utmanande text på många plan. Jag hade svårt att förstå mig på delar av texten och formen med sina olika berättarperspektiv skymde och stökade till det.

Det här är en uppväxtsskildring från Ogadenprovinsen i Somalia, det är ett konfliktfyllt område som när berättelsen börjar växlar mellan att vara somaliskt och etiopiskt. På denna plats föds den somaliske gossen Askar, hans mor dör vid förlossningen och fadern har omkommit som soldat… Läs mer

Vi bar på en sådan lång historia, hon och jag, trots att vi egentligen inte kände varandra. Vi hade på något vis fått roller i samma pjäs utan att riktigt förstå vad den handlade om. Vi hade spelat med, år efter år, tillsammans och ändå inte tillsammans.

Maria och Emma är systrar och de har inte setts sedan moderns  begravning för nästan två år sedan. Där på begravningsmottagningen slank en inbjudan ur Maria: kom och hälsa på mig i Spanien. Nu står hon i hallen i sitt stenhus utanför Barcelona och funderar på vilket gästrum hon ska bädda i? Hur mycket ska hon egentligen släppa in sin lillasyster i sitt… Läs mer