Läste den här i somras (stödköpt på Hallmans bokhandel i Uddevalla för övrigt) så jag har inte allt i färskt minne, men med tanke på den stundande NMR-marschen är ju tyvärr denna bok om nazisternas maktövertagande väldigt aktuell. Skriven redan 1933 kan den ses nästan som journalistik då den belyser den pågående förändringen av Tyskland och specifikt judarnas situation. Med tanke på detta är Oppermanns häpnadsväckande klarsynt i sin beskrivning av de smygande förändringarna som kulminerar i ett tidigt koncentrationsläger. Boken är också ett bevis på att det inte går att gömma sig bakom att

Det tog många år innan floden av sorg och rädsla drog sig tillbaka. (…) Gradvis krympte Förtvivlans Fästning till en boning med mer hanterbara proportioner. Det blev ett hem, en plats för förutsägbara och lugnande sorger – ohyggliga, men pålitliga.

Så beskriver hijran Anjum hur hen hanterar det faktum att hon fördrivits från sin självklara plats i gemenskapen bland Delhis transsexuella, hen bosätter sig på en begravningsplats och snart  utvecklar hon en affärsverksamhet, begravningar för alla de som inte hör till. Som muslim och född med både kvinnliga och manliga könsorgan

Krokas är Elin Olofssons fjärde roman och den här gången har hon förlagt sitt berättande till efterkrigstiden. Miljön är den lilla orten Krokom i Jämtland och en dag 1949 stiger den unga tyskan Uli av tåget. Hon reser med lätt bagage, i väskan ligger bara ett vackert nattlinne och en bunt brev. På något vis så vill hon veta mer om den man som hon en gång älskade. Han deserterade från den tyska armén och som som försvunnit, förmodad död.  Spåren leder till Elsa, butiksbiträde på handelsboden i Krokom, och snart blir de två kvinnorna goda vänner. Tiden är på väg att förändras men i den lilla järnvägsorten

Jag arbetar med elever med många nationaliteter, till vår stadsdel kommer människor från alla världens hörn. Det är nyanlända från mellanösterns inbördeskrig, familjer från Afghanistan, bosnier och serber vars familjer hittat arbete i Sverige och barn från Afrikas horn, främst Somalia. Den största enskilda gruppen som jag möter just nu är barn som fötts i Somalia, eller i ett flyktingläger eftersom deras föräldrar flytt från Somalia, och som nu kommer till sin pappa eller mamma i Sverige. Som alltid när jag inser att jag inte vet tillräckligt om något så försöker jag ta reda på mer.

Mina möten