Då var hela trilogin läst. Jag skrev ju lite om att tredje delen handlar om ensamhet häromdagen och frågan är hur man skall summera helheten nu. Man får väl se 1Q84 som en thrillerpastisch i Murakamistil och det var kanske givet att den kombinationen skulle bli lyckad. Det är lite tveksamt att titta på thrillerinslaget separat, men ändå lite intressant. Minns inte om jag skrivit det här tidigare eller bara tänkt det, men det verkar vara oändligt mycket svårare att sy ihop en mystisk intrig än att få den intressant under inledningsfasen. Slutet tenderar att ha svårt att bli lika ”storslaget”… Läs mer
Senaste kommentarer