Förlorade ord  är en roman om så många saker att jag inte riktigt vet hur man skall angripa den. Man brukar prata om att äta en elefant och att man måste bestämma sig för var man skall börja. Att äta alltså. Ramhandlingen är i alla fall att en framgångsrik turkisk författare med skrivkamp råkar bevittna en ung kurdisk kvinna bli vådaskjuten i Istanbul. Kvinnan visar sig vara på flykt från sin familj tillsammans med sin älskare som deserterat från den kurdiska gerillan. Detta får författaren att ta sig till Kurdistan för att kunna skriva om befrielsekampen, delvis för att göra politisk nytta… Läs mer

Med lite hjälp från Leopard och Tranan ska jag resa till Indonesien. En fin novellsamling i Tranans novellserie som är alldeles nyutgiven och för säkerhets skull har jag köpt två ex av klassikern Människornas jord ;-). Dags för ett nytt land, en ny del av världen!… Läs mer

Jag blev ju så barnsligt förtjust i En handelsman i blod och Att leva är också en sträckläsare, men inte på samma nivå riktigt. Jag saknar En handelsmans… drastiska humor. Här är det mer hard-core diskbänksrealism om nu kinesiska fattigbönder hade haft diskbänkar. Det är ingen lek för Fugui när han spelar bort familjens egendom och får sälla sig till arrendatorerna på hans forna marker. Med facit i hand kanske han ändå haft tur när kommunisterna tar makten och inte minst under kulturrevolutionen då forna markägare straffas hårt. Fugui och hans familj lider dock sin beskärda del av umbäranden,… Läs mer

Fel kines att läsa just i dagarna, men väldigt, väldigt rätt eftersom En handelsman i blod är helt underbar. Man får följa Xu Sanguan från när han som ung man lämnar blod, säljer sitt blod, för första gången tills han som äldre sånär säljer sitt liv för att rädda sin äldste son som visat sig vara inte av Xu Sanguans blod. Hungersnöden efter Det Stora Språnget och Kulturrevolutionen bildar fond, men bara fond, till den gripande berättelsen om Xus familjs liv under enkla omständigheter i staden där bondelivet på landsbygden är en dagsmarsch och en generation bort. I ett kapitel mitt i boken ställs allt… Läs mer

Klicka er nu till Bokberget – en fantastiskt fin blogg om kinesisk litteratur. Den drivs av Anna Gustavsson Chen som är bibliotekarie och översättare. Hon är den som översatt nobelpristagaren Mo Yan och alltså också bloggare. Klicka er dit och läs mer om litteraturen från jordens folkrikaste land.

PS. Tack Lyran att du tipsade.… Läs mer

Denna fantastiska världslitteraturläsare gissade redan på mässan att det troligen skulle bli en kines. Vi höll båda i Mo Yans senaste roman i Tranans monter och när vi kom dit senare i helgen så var alla exemplar sålda. Jag köpte istället två titlar av Yu Hua. Lyran gav sig inte och läser Vitlöksballaderna och hon ordnade dessutom redan under mässdagarna med en utmaning som hon kallar Kina i oktober. Klart vi alla ska hänga på den! 

Samlingsplats för världslitteratur på svenska.

… Läs mer

Månadens bokbubblarbok är Angela S Chois totalskruvade Hello Kitty måste DÖ. Fiona Yu är den väluppfostrade kinesiska dottern som genom hårt arbete tagit sig från föräldrarnas kemtvätt i San Fransisco till ett välbetalt jobb som affärsjurist. Hon bor fortfarande hemma vid 28-års ålder, inser att hon inte har någon mödomshinna att spräcka, har viss fascination för serimördare och hon hatar Hello Kitty.


Jag hatar henne för att hon varken har mun eller vassa tänder, som riktiga katter. (…) Hon är mjäkig, viljelös och stum – och så den där skära rosetten ovanpå hennes fromma, intetsägande… Läs mer

Haruki Murakami ligger alltid i topp när det kommer till vadslagning om nobelprisvinnare. Måhända får vi reda på att han vunnit på torsdag? Jag har skrivit om de flesta av hans böcker här på bloggen, hans senaste trilogi 1Q84 finns dessutom nu som tjock, tjock pocket. Murakami är en mycket läsvärd japan som väl oftast kallas magisk realist, den bok som jag älskat mesta av alla är ändå Norwegian Wood som också filmats. Filmen kommer passande nog på SVT ikväll klockan 22 och att det är en reklamfri kanal är nog en förutsättning för att kunna njuta av den. Jag skrev så här om filmen:

Så blev det äntligt av