eller faktiskt nu på torsdag klockan 13. Då är det dags för årets nobelpris i litteratur att tillkännages och i bloggosfären spekuleras det hej vilt. Det är klart att jag måste bidra en liten smula till surret och heja på mina favoriter! 

Lundströms bokradio och Babel har båda besök av den pakistanske författaren Mohsin Hamid i helgen. SvD har en fin intervju och han senaste har just översatts till svenska. Blir man nyfiken på hans tidigare böcker så har jag förstås skrivit om dem båda:

Mohsin Hamids humoristiska beskrivning av livet i den snabba filen i Lahore heter Nattsvärmare, där finns två sorters människor, de som har luftkonditionering och de som får svettas och det gäller till varje pris att hålla sig i den coola, svala, rika klassen. Eller kanske inte till vilket pris som helst?

Ljuset som lockar och förbränner

En mörk strimma av ljus är skriven av den syriska kvinnan Samar Yazbek. Hon fick Svenska PEN:s Tucholsky-pris 2012 med motiveringen ”för hennes rapporter från det syriska upproret – texter präglade av mod och sanningslidelse och med sin tyngdpunkt i ett försvar av värdigheten hos de enskilda medborgare som fångats mitt i konflikten” och jag tänkte mig nog att det skulle vara en bok om inbördeskriget. Det var det inte. (Har förstått att hon driver/drev en frispråkig blogg också – därav motiveringen.)


Det här är en bok som utspelar sig i fredstid, platsen är Damaskus där skillnaderna… Läs mer

Berätta om tre minnesvärda tegelstenar! Lyrans Noblesser läser tegelstenar och vill gärna att vi tipsa om våra favoriter. Skulle förstås kunna nämna Wolf Hall men tänker att jag letar i listorna och väljer några böcker som inte är purfärska. Här kommer mina:


1. Vi, de druknade av Carsten Jensen
2. Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami
3. Agaat av Marlene van Niekerk


Klicka på länkarna så får du läsa mer om varje bok!… Läs mer

Feministbiblioteket har minsann novellördag och inte vill jag vara sämre. Insåg ju att jag inte skrivit någon reflektion över vår FB-cirkel om Kina berättar: Solskenet i munnen och så kan jag ju inte ha det!

Fyra olika noveller var jag med och pratade om och allra mest samtal blev det kring titelnovellen som är skriven av Chen Ran. Solskenet i munnen var en text med vackert språk och stark symbolik, en allegori med politiska undertoner som sveptes in i en kärlekshistoria. En extra dimension i samtalet blev medverkan av översättaren Anna Gustafsson Chen, hon har också skrivit introduktioner… Läs mer