Resa in i tomheten är en resedagbok som tagit mig nästan ett halvt år att läsa. Inte för att den är svårläst, inte för att den ointressant (tvärt om, den är superintressant och högaktuell) är utan helt enkelt för att den är så olidligt känslomässigt krävande. Jag måste erkänna att jag läst klart den på beting, bara för att jag så gärna vill och hur själviskt är det inte att sitta och beklaga sig över att den var jobbig att läsa? Hur var det här resereportaget då att skriva? Och hur är livet att leva för alla de som har kriget i Syrien som vardag?
Vardagsskärvor blandat med politiska kommentarer och… Läs mer
Senaste kommentarer